Sommarföljetongen: TWAR-mannen/Hypokondrikern del 5
Det är högsommar ute i stugorna. TWAR-mannen/Hypokondrikern inbillar sig att han är frisk och tänkter springa tävling!
Del 5. Återkomsten
Idag var tänkt att bli den stora återkomsten. Innerst inne förstod jag redan i förväg att det inte alls var dags för någon återkomst, jag kände fortfarande samma symtom i kroppen som jag gjort hela (jävla) sommaren: nästäppa (ofta bara i ena borren) och lite ont i halsen.
Men, jag tänkte att kanske har kroppen blivit bättre nu när jag varit så duktig och varken sprungit eller supit på nästan två veckor: Jag har varit ute i skärgården med mina föräldrar och bara ätit god mat, badat, vilat och promenerat i skogen. Ett perfekt spa med andra ord. Nu var jag väl ändå frisk, inbillade jag mig.
Hej och hå!
Men nej. Det började med en saftig bom redan vid ettan vilket tog mig ur balans helt och hållet. Därefter försökte jag hålla någon slags tempo men misslyckads fatalt och blev bara trött samtidigt som pulsmätaren stod i topp, trots att jag inte alls sprang fort. Började gå då och då för att inte dö av trötthet. Efter ett tag insåg jag att sådan orientering är rätt så trist orientering och började jogga hemåt. Inte ens det gick bra utan jag fick gå i alla uppförsbackar för att inte säcka ihop helt.
Pulskurvan mellan ettan och trean ungefär (ja jag bommar där i mitten i ett grönområde). Min maxpuls är toppen av röda zonen.
Nu efterhand har jag tittat på hur pulsen har legat under de kontroller jag tog och så hög puls som jag hade idag får jag normalt inte ens till under ett sprintlopp! Kanske ibland på upplopp. Vid ett tillfälle låg pulsen till och med endast tre slag från min maxpuls!
Vad fan ska jag göra nu? (Jo, göra arbets-ekg på onsdag, men annars?) Jag orkar inte med det här.