Kontrakurs är helt sjukt
Dagen för Lång-DM var äntligen här, den enda DM-tävlingen jag valt att satsa mitt krut på i höst. Jag var ovanligt bra förberedd: Jag hade lagt mig tidigt, studerat kartor och övat lite vägvalsteori. Antibiotikakuren mot stafylokocker* som jag gått på – den andra på en månad – var precis avklarad och jag kände ovanligt pigg.
Full fart, inga misstag
Jag tänkte dessutom köra med ett för mig helt nytt orienteringstekniskt upplägg. Nämligen tekniken vars namn låter för bra för att vara sann: ”Full speed, No mistakes”. Min devis har ju under sommaren allt som oftast varit den mer traditionella ”No speed, Full mistakes”. Men då jag vaknade i morse sken solen, och under några sekunder kände jag mig riktigt laddad. Tills det där ögonblicket då man inser att något inte står rätt till. Det var något konstigt med min hals: Jag hade blivit förkyld.
Salt renar sår
Bitter satt jag senare och klickade på ”reload” på winsplits i hopp om att strö lite salt i mina sår, genom att se sträcktiderna på de andra löparna ute i Kungsängen. Men det enda jag kunde se var detta:
Som sälta i såren duger det alldeles utmärkt: Runt om i landet går nu Natt-DM, en tävling jag också kommer att missa pga en totalt o-orienteringsrelaterad resa.
Kontrakursredaktionen är just nu 100% sjuk. Snart kommer här kanske en ny artikelserie kallad ”TWAR-männen”. Vi får se.
Ett rop på hjälp
Eftersom ingen av oss orienterar längre (för tillfället) ber jag om hjälp: kan alla ni som sprang ge referat (här i kommentarfältet) från dagens lång-dm, både er egen insats och tävlingen i allmänhet? Tack!
*) Min långa resa i antibiotikans fascinerande värld har pågått sedan jag under 5:e etappen på O-ringen sprang på en aggressiv Björnloka.
Åh, det var f a n t a s t i s k t. En sån där riktig sensommardröm, men kripsig klar luft och en värmande sol.
Tc var perfekt organiserat, markan var i princip gratis och inget verkade ta slut.
Och skogen, den ska vi inte tala om. Torr och fin, på sina ställen stenig och kuperad, på andra flack och detaljfattig.
Min insats var helt ok, kolla runoway, jag valde i de flesta fall att springa som en slingrande orm över sträcket för att se så mycket av skogen som möjligt. ”Underbart” är min sammanfattning.
Inlagd: 2009-08-31 kl 9:30
Tack för referatet Karin. Det var precis vad jag ville höra – nu vet jag att jag inte var bitter förgäves.
Ja det syns i Runoway att du gjorde ett stabilt lopp! Jag kan inte se annat än några småkrokar till ett par av kontrollerna.
Inlagd: 2009-08-31 kl 14:01
Det såg ju riktigt bra ut fram till sexan! Började du bli trött då eller blev det bara lite svårare orientering?
Inlagd: 2009-08-31 kl 17:43