Tema 25-manna: Banläggarpussel på Södertörn

Med drygt en månad kvar till start har det blivit dags för Kontrakurs att börja uppladdningen inför 25-manna! Denna enorma breddtävling har blivit en symbol för idén om att orientering skall vara en sport för alla. Tusentals löpare samsas vid kontrollerna; allt från nybörjare, gamla rävar till den yppersta världseliten. Medan jag själv gruvar mig över de två orienteringsbanorna på teknikträningen jag ansvarar för om några veckor, har 25-mannas banläggare Lars Greilert en större anledning att lägga pannan i betydligt djupare veck. Som tur är hinner han svara på några frågor.

Detalj från årets 25-mannakarta, från Lars Greilerts Banläggartankar.

Hur fungerar det egentligen att vara banläggare för en sån enorm tävling som 25-manna?
- Egentligen så är det inte så mycket mer jobb med själva banläggningen än vid en vanlig tävling. Jag har lagt 33 olika banor till årets tävling, inklusive de öppna banorna. Det som är den stora skillnaden är att man måste planera för den stora mängden löpare. Det är viktigt att det inte blir trängsel vid kontrollerna på första sträckan. Ett annat tillfälle under tävlingen då det är högt tryck är när sträcka två växlar ut till sträcka tre. Då kommer kanske 50-70 löpare in till växling varje minut under en period. För varje löpare in ska fyra ut i skogen. Därför har jag bland annat lagt en del tid på planering av hur kontrollställningarna ska byggas och hur många stämpelenheter det ska vara på de olika kontrollerna. Vi har också haft en hel del diskussioner kring hur vi som arrangör kan göra för att färre lag ska stämpla fel. Jag har inte räknat tid men totalt blir det nog 400-500 timmar innan allt är klart.

Kan du överhuvudtaget se fram emot starten, eller längtar du bara tills allt slit äntligen är över?
- Det klart att jag ser fram emot starten. Det är alltid lite spännande att se om det blir som jag har tänkt mig. Det är också spännande att se om bommarna kommer där jag tror och om tidplanen håller. Starten är 9,00 och segrande lag beräknas gå i mål 14,15. Däremellan har jag gjort ett minutschema för alla passager av radiokontroller, varvningar, förvarning och växlingar. Sen är det alltid lite pirr i magen innan man ser att allt fungerar. Det är mycket som kan gå fel men det gäller att kontrollera om och om igen.

Jag har besökt din banläggarblogg och tycker att det är intressant läsning. Särskilt för insnöade orienterare som jag som älskar att läsa om banläggning, kartor, och tankarna bakom detta. Hur kom du på den idén?
- Det började under julledigheten när vi i familjen satt och småpratade om det som för en tonårsförälder ibland känns främmande. Det var då jag slängde ur mig ”Man kanske skulle börja blogga!” De tre tonåringarna har sällan varit så eniga som då ”Vad f_n ska du blogga om?” Där startade det hela. Tanken är och har varit att kanske lämna ut en del tankar kring banläggningsarbetet som man kanske inte alltid tänker på samt att ge en del information som annars oftast bara finns på arrangemangets hemsida.

För en tid sen trycktes tävlingskartorna. Häromdagen läste jag i din blogg om hur du gjorde en otrevlig upptäckt – de hade avverkat en hel del skog mitt i tävlingsområdet! Hur förbereder man sig inför något sådant?
- Egentligen är man inte förberedd på situationen samtidigt som jag vet sen tidigare att allt kan hända. Jag hade fått lite signaler dagarna innan att något var på gång men jag var inte förberedd på så här mycket. Det for många tankar genom huvudet, allt från att ställa in och flytta tävlingen. Det går inte att göra utan det gäller att göra det bästa av situationen. Nu tror vi oss veta hur stort hygget kommer att bli och att det inte blir mer avverkningar. Vi kommer att kunna göra ett kompletterande tryck på alla kartor. Allt timmer kommer att köras ut från området och stigarna kommer att rensas.

Orienterare kämpar mot sista kontrollen, 25-manna 2008.

Vad har du för egna erfarenheter av att springa 25-manna?
- Jag har sprungit ganska många 25-manna och ett minne som fortfarande finns kvar är från mitt första 1976. Tävlingen gick i Upplands Väsby och på den tiden var det en rak tävling med 25 sträckor i en följd. Jag skulle springa sträcka 22 som var 2,1 km. Jag fick skjuts ut till tävlingen av en junior och hans flickvän. Det gick ganska fort ut till tävlingen i hans Amazon. Jag minns inte vilken sträcka han sprang men han gick dåligt och i sin besvikelse satte han sig i sin Amazon direkt efter loppet och åkte hem utan både mig och flickvännen. Själv gick jag bra och hade 14 minuter på banan. Sen fick vi tas oss hem själva. I dag är de gifta med varandra sen många år.

Året efter sprang jag en nattsträcka på 25-manna. Tävlingen drog ut på tiden och slutet av tävlingen avgjordes i mörker.

Ojdå. Hur gick det, då ni inte var förberedda för nattorientering?
- Då, 1977, kom några lag från Södermanland och några från Uppland. Annars var det bara Stockholmslag. Starten gick tidigt på morgonen, före klockan åtta om jag minns rätt. För oss som sprang på slutet var det inte tal om att vara ute från start. De som sprang i början åkte hem när de var klara. Jag vet att de som sprang de första sträckorna ringde och sa att det drog ut på tiden, senare på dagen fick jag meddelande om att ta med pannlampan. På den tiden hade jag inget uppladdningsbart batteri utan det gick köpa batterier i vilken affär som helst.

Fjolårets terräng var möjligen i det allra lättaste slaget, bland annat var det väldigt stigrikt. Men i år är det nog många med mig som börjar darra bara av att höra ordet ”södertörnsterräng”. Har du några lugnande ord eller handfasta tips?
- När det gäller terrängen i år så är den lite tuffare än förra året. I grunden är det Södertörnsterräng. Det är lite mer kupering och det är på vissa ställen lite mer detaljerat. Liksom förra året finns det många större och mindre stigar i området. Här finns bland annat ett elljusspår och en travslinga för att träna hästar. Från kontrollerna är det aldrig långt ut till någon stig. Som kanske det är 200-300 meter till någon stig. Det gäller, som alltid, att vara noga med att hålla rätt riktning och försöka utnyttja de stora dragen i terrängen. Men självklart kommer en och annan kontrollpunkt att kännas svår och vålla problem för en del löpare.

Är det några stora nyheter i årets tävling?
- Egentligen inga nyheter i förhållande till tidigare år. Några sträckor att ha en varvning på tävlingscentrum. Varvningen är placerad så att publiken i stort sätt kan ta på löparna samtidigt som man kan vända sig om och se upploppet och växlingen, i alla fall nästan. Sen hoppas jag att det kommer att bli några små överraskningar och att det blir ett spännande avgörande på sista sträckan. I år är det tjejerna som ska avgöra.

Lars Greilert är banläggare för 25-manna 2009 och skriver om sina funderingar inför 25-manna i bloggen Banläggartankar.

Inlagd: 2009-09-03
Skrivet av: Daniel
Etiketter: 25-manna, banläggning, Lars Greilert
Kommentarer via RSS