Olle Boström om att tänka rätt under Lång-SM

Lång-SM förra helgen blev på sina håll en dramatisk uppgörelse, inte minst i H20-klassen. Olle Boström tog ledningen redan till ettan. Därefter gör den vanligtvis stabile Järlalöparen ett vägvalsmisstag och ser hur OK Ravinens Gustav Bergman, som startade tre minuter efter, springer om honom vid tvåan.
Personligen vet jag hur det är att bomma stort och att göra dåliga vägval. Ibland tror man att elitens största bommar handlar om 20 sekunderskrokar, men så är det uppenbarligen inte. Hur handskas man med negativa upplevelser i ett så tidigt skede i en SM-final?

Olle Boström, du leder till ettan, men till tvåan tappar du mycket tid. Gustav Bergman, som startat tre minuter efter dig gör en fantastisk långsträcka till tvåan och stämplar en halvminut före dig. Kan du berätta om ditt vägval och var någonstans du tappar tid?
– Jag fick in flytet väldigt snabbt efter startpunkten och hade riktigt bra kontroll till ettan. Innan jag tagit ettan så ser jag att det är en rejäl långsträcka till tvåan. Jag ser inget vägval som jag faller för direkt, utan när jag väl stämplat vid ettan vet jag fortfarande inte hur jag ska göra. Jag tar det ändå i min mening lugnt och står helt stilla i ett långt stund. Det kanske handlar om 10-15 sekunder, det kändes nog längre än vad det var. Jag hittar fortfarande inget vägval som jag tycker är mycket bättre än de andra, och tänker att rakt på ändå alltid är kortast. Jag vet att jag kommer behöva ta ett par raviner, men de gula partierna uppe på höjderna lockade. Jag genomför sträckan relativt bra, men ravinerna och framförallt den sista ravinen med grönområdet tog väldigt lång tid att passera. Jag bommar sedan kontrollen ca 30 sek, och när jag vänder tillbaka möter jag Gustav. Jag tappar alltså hela 3:50 minuter på Gustav på den här sträckan, och bommar kanske 30 sekunder, så mitt vägval var en riktig katastrof.
(Bildkommentar: kartan till höger är vänd upp och ned för att se långsträckan ur löparens perspektiv, Olle Boström har det högra spåret som anger puls och Gustav Bergman är det gröna spåret till vänster.)

Du möter alltså Gustav när du vänder tillbaka in mot tvåan. Vad tänker du då?
– Det första jag tänkte var att jag blev förvånad att mitt vägval hade varit så otroligt dåligt.Sen tänkte jag att oj, nu måste jag ge allt för att komma ikapp honom. Tre minuter efter Gustav kan räcka väldigt långt på en så lång bana ändå, så nu är det bara att glömma kontroll två och se framåt.

Alla orienterare vet ju vilka sorts tankar och känslor som kan uppstå när man startar bra och sen bommar. Vilka tankar hade du under loppet? Kände du dig pressad eller lyckades du ändå koppla av och bara köra på?
– Vid tvåan när jag såg Gustav för första gången blev jag arg och irriterad. Jag kände mig i så bra form och sen skulle det där vägvalet förstöra hela Lång-SM. Men jag visste också att Gustav måste ha sprungit riktigt bra till tvåan och det är en lång bana, så än finns chansen till en bra placering. Gustav vann ändå JVM med cirka tre minuter, så medaljchansen är nog inte helt borta än. Jag kände också att jag var pigg och tekniken fungerade bra så jag klarade av att behålla lugnet och behöll tron på mig själv.

Kör du någon form av mental träning för att klara av stress under tävling?
– I juniorlandslaget har vi jobbat rätt mycket med mental träning och framförallt tillstånd. Alla har ett favorittillstånd som vi presterar bäst i, det är när vi känner, tänker och mår på ett visst sätt. Vi har jobbat med att hitta detta tillstånd och att lära sig att få fram det när jag själv vill det. I orientering blir man ofta störd av någonting och det är väldigt lätt att hamna i något annat tillstånd. I mitt fall på Lång-SM skulle det vara lätt att bli arg och stressad, som jag också först blev. Kan jag då direkt byta tillbaka till mitt favorittillstånd så kan jag fortsätta göra på det sätt som jag tränat in och är bäst på. Detta hjälpte nog rätt mycket för mig under Lång-SM tror jag.

Efter den andra kontrollen gör Olle Boström ett bra lopp, och när Gustav Bergman vid sexan plötsligt bommar drygt två minuter på grund av ett parallellfel går Olle om igen. Han drygar inte ut avståndet tillräckligt för en segertid, men avslutar SM 2009 med ett fint långdistanssilver.

Inlagd: 2009-09-30
Skrivet av: Daniel
Kommentarer via RSS