Vad hände med inomhus-o?
Har Kontrakurs fastnat? Från frenetisk sprintorientering på en finlandsfärja till desperat ultralångdistans inne i ett stort varuhus, fortsätter vi idag på samma tema. Tjatigt kan tyckas. Men vad passar bättre så här års än lite inomhusorientering-retrospektiv?
På åttiotalet roades vi små nybörjare med att få en stencilerad karta över den lilla gymnastiksalen. Därefter drogs alla bockar, plintar och mattor fram i klassiskt Hela havet stormar-manér. Allt enligt den grovkorniga sladdriga A4:an. Där knatade vi runt och letade efter små markeringar för kontroller. Om detta hjälpte oss att bli duktigare på orientering vet jag inte. Men den avslutande spökbollen var ju alltid kul.
På orientering.se kan man än idag få tips om gymnastiksals-orientering. Dock i fyrfärg och ocad-banpåtryck.
På nittiotalet skulle orientering få vara med på den stora idrottsmässan Aktiviaden i Älvsjö. Nu hade man äntligen chans att visa hur spännande orientering kunde vara! Till sin hjälp hade orienteringsambassadörerna den nya elektroniska tekniken, Regnly, och dessutom en förvånande stor del av mässhallen till sitt förfogande. Med många hundra lastpallar, gröna mattor (gräs) och blåa mattor (vatten) och en hel del barriga julgranar byggde man upp en gles orienteringsskog inomhus. För oss unga orienterare som okritiskt tog till oss allt nytt var det här fantastiskt kul. Man kunde springa flera gånger och finputsa sin tid. Säkerligen gjorde jag mitt livs renaste lopp under den sista rundan.
Notera att jag ambitiöst nog har räknat ut skalan och att jag förevigat mitt personbästa.
På nollnolltalet vet jag inte vad som hände med den obskyra disciplinen inomhusorientering, eftersom jag hade lagt mina Silvaskor på hyllan. Förmodligen tog utomhus-sprinten över kategorin sensations-o helt, på bekostnad av att inomhus-o dog ut. Men för några år sedan gjordes ett seriöst test av sporten inomhus-o. Landslaget deltog i en så kallad indoor sprint på Bosön 2006. Av det obefintliga intresset för inomhusorienteringen tre år senare förmodar jag att det var en flopp. Men jag kan ju ha fel.
Landslaget springer omkring som yra höns målinriktade sprinters på en innefotbollsplan. Se filmklipp (wmv).
Fortsättning på onsdag: Läs mina lösa spekulationer om inomhus-orienteringens potential och eventuella renässans!
Detta är inget nytt, veteranen Evert Gillberg höll sprintorienteringar i sin och brorsan Nisses gemensamma lägenhet på kungsholmen redan på 40talet. En gång råkade man nästan elda upp en kontroll då den satt på ett vedträ som slängdes i kaminen.
Bullebagarn brukar köra såna här extremsprintar också, ibland med sportident och hela kittet. I somras hade han en i samband med en filmfestival och jag slog då Moa, det kändes helt overkligt,
Inlagd: 2009-11-10 kl 21:55
Nej det var det jag menade – inomhus-o var större förr. Och Bullebagarn kör väl mest utomhus? Vi får nog vänta länge på ett distriktsmästerskap i grenen. Arrangören får hela sin klubbstuga att förfoga över.
Inlagd: 2009-11-10 kl 23:10