Jag sprang som en gud ikväll. Tog säkra vägval runt eftersom jag visste att det var svårt. På väg till nian var jag så nöjd och säker att jag tog rygg på Henriksson in mot kontrollen. Det skulle jag aldrig gjort. Bara efter några meter in från elljusspåret som vi tryggt färdats på (alltså där jag hängde Mattias) blev jag helt vilse. Jag vet inte om det var mitt eller Mattias fel eller om det bara var straffet för att jag hängde, i ungefär 20 sekunder. Men vad som började som ett superlopp gick över till klassisk benny hill-fars där jag klättrade runt bland det extremt småskurna höjderna tills jag gav upp, sprang ut igen till elljusspåret och började om från början. När jag tillslut kom fram till kontrollen hade Henriksson precis stämplat. Han hade valt Thufvans teknik – scanna av hela jävla området – och tydligen gick det fortare än min säkra omstart.

Hur som helst har jag listat ut att om inte Mattias varit där på elljusspåret hade jag kommit femma, istället för elva!

Japp så är det!