Alternativ träning: UV-orientering
Vissa orienterare sägs träna orienteringsteknik genom att spela Catching Features (ol-spel på datorn) när de inte själva är ute i skogen och nöter dubb. Andra har sin kartpärm som kvällslektyr. Jag tog en helg på västkusten i höstas för alternativ teknikträning under vattnet: undervattensorientering.
Egentligen skiljer det sig inte så mycket åt, orientering över och under vattnet: det är ofta blött, kallt och mörkt. En stor skillnad mellan vatten och land är däremot att man i havet enkelt kan simma över tuff terräng, medan man å andra sidan kan ha jobbiga strömmar att tampas med.
Jag simmar på skrå längs sluttningen med en stabil kompasskurs.
Sydlig uv-orientering inspireras av PWT
Att navigera under vatten kan förstås vara oerhört enkelt på sydligare breddgrader där sikten kan vara över 30 meter och vattentemperaturen 30 grader. Där har vi motsvarigheten till Park World Tour.
Uv-orienteringen på östkusten lockar med ett totalt mörker
På den svenska östkusten är det på grund av dålig sikt betydligt mer utmanande: kanske motsvarar det den allra svartaste svårighetsgraden på land. Man kan jämföra med den där makabra känslan under nattävlingen då du förirrat dig långt in i ett oändligt stort och fruktansvärt tätvuxet grönområde som inte finns på kartan. Lampan har just dött och du fumlar handlöst omkring och vet snart inte ens vad som är upp och ner.
Bästkusten erbjuder något för alla
Även om det lär finnas uv-orienteringskartor med kurvor för bottenstruktur, handlar uv-orientering mest om att vara duktig på kompasskurs, ha en känsla för simmat avstånd och att hålla koll på hur botten lutar. Västkusten har oftast en lite mer lagom utmanande nivå på siktdjupet än östkustens obefintliga sikt. Svårighetsgraden är inte lätt, men man ser både handen framför sig och botten ett tiotal meter bort, vilket även gör det lättare att hålla kompasskursen.
Slutsats
I uv-orientering kan man främst öva upp sin kompasskursteknik. I vissa mörka vatten kan man dessutom få en grundlig lektion i panikhantering när lampan gått sönder och du tappat all rumsuppfattning. Det är helt enkelt en härdande lektion – nästa gång du orienterar i skogen och det börjar kännas tungt, kan du roa dig fundera över hur det skulle vara att ta samma bana fast under vatten. Nio kilometer iskallt östersjövatten alltså. Då är man rätt glad att få vara på land, hur mycket det än må regna.
Apropå orientering: En Kompassmanet som passerade mig på väg ned i djupet såg ut att bli väldigt nyfiken av min gamla Silva.