Kategori: Blogg

Tävlingsbidrag 2

Bidrag 2 – Ett långt KM

2008 i skogarna kring Lissma söder om Stockholm, där det är ordentligt sönderskuren terräng. Det är Lång-KM i orienterare #2:s klubb, och han är sugen på att plocka hem den här klubbmästartiteln idag. Kanske är han lite för sugen, då man hör hans optimistiska strategi efter den enkla första kontrollen:

Eftersom det är så sjukt småskuret finns det inte en chans att jag ska klara läsa allt i min väg mot tvåan utan jag väljer att enbart ta ut en grovkompass och köra på, vilket är väldigt olikt mig då jag vanligtvis försöker att alltid vara med hyfsat på kartan.

Kanske är detta vad som så populärt kallas ”offensiv orientering”?

Det blir väldigt svårt att hålla riktningen, var man än kutar så dyker en brant upp och det verkar som om jag systematiskt sprungit höger om alla dessa utan att veta om det. Efter att jag sprungit på ett bra tag bestämmer jag mig för att börja läsa in mig. Det går så där. Det stora kärret jag ska läsa in på dyker inte upp. Istället stöter jag på andra kärrformationer som jag desperat försöker få att passa in mot kartbilden men det går inte alls.

Här inser läsaren att orienterare #2 nu nått det stadie där man riskerar att uppnå en hög grad av frustration. Det beslut, eller i vissa fall ickebeslut, som den vilsnekomna väljer att ta därefter kan ofta vara avgörande för resten av dagen. Antingen faller du för frestelsen att låta din hjärna förvränga bilden av naturen så att den passar in på kartan, och så springer du planlöst omkring i en riktning som känns rätt. Eller så försöker man söka sig till en punkt där man har störst chans att läsa in sig.

Jag glider upp på höjderna för att hitta något annat att läsa på men det fungerar inte heller. När jag inser att jag är helt vilse inser jag att jag måste byta taktik. Var finns det en säker uppfångare? Jo, längre söder ut går en stig i väst-östlig riktning. Jag springer mot den så kanske det löser sig? Efter ett tag i sydlig riktning kommer jag fram till en stig! Hurra, men var är jag på den då?

Säker inläsning var orienterare #2:s melodi, även om det inte tycks ha fungerat i detta fallet. Men kan vara det sista som överger den vilsna orienteraren.

Eftersom jag näst intill gett upp hoppet om att hitta tvåan tänker jag bara på att försöka sluta vara vilse och springer öster ut så att jag slutligen kommer fram till vägen. Efter en stund på stigen korsar jag ett dike. Här inser jag att jag kan ta chansen och försöka läsa in mig var jag är – och gör det! Faktum är att nu är det inte alls långt till tvåan längre, jag är bara ett kärr bort.

långt km

Fotnot: En rolig detalj är att orienterare #2, trots sina 26 minuter till tvåan, lyckas ta ett KM-silver i klubbens seniorklass! Annan rolig kuriosa är att 

han var tvungen att scanna in en annan karta för att kunna redovisa sitt GPS-spår, eftersom han sprungit en bra bit utanför tävlingskartan.

Inlagd: 2009-12-14
Skrivet av: Daniel
Etiketter: ,
Kommentarer via RSS

Kommentering avstängd.