Tävlingsbidrag 1
Bidrag 1 – Man vinner ju om man springer fortast
Det var den tredje april 2005 och snön ligger ännu djup. I startfållan på Gillinge-Stavaruset står en junior och gör sig beredd att starta. Startklockan piper och det går undan när han springer iväg mot startpunkten.
Första kontrollen var ganska svår. Jag såg att det är några stora höjdpartier som man skulle runda, för att sedan glida in mot kontrollen. Såklart när man var junior var det full fart från början. Kanske lite för full fart… Efter att jag passerade den stora myren några hundra meter innan kontrollen glömde jag att ta det lite lugnare, utan sprang istället på lite fortare. Man vinner ju om man springer fortast, inte sant? Tydligen inte den här gången. Jag kom upp på ett ganska flackt höjdparti, och började leta. Och jag letade… Efter ganska många minuter på det området insåg jag att jag var fel. Så jag sprang norrut igen för att läsa in mig. Jag hade inte någon koll på var jag sprang då heller, förrän jag kände igen mig. Jag var ganska nära startpunkten, ca ¼ av sträckan. Därifrån bar det av rakt söderut igen, och jag tokspikade kontrollen. Fråga mig inte hur. Antagligen tog jag det lite lugnare den gången.
Fotnot: Imponerande nog tappar han inte fokus totalt efter denna 25-minutersbom på första kontrollen, utan fullföljer loppet och får en sluttid en halvtimme sämre än vinnaren.