Tävlingsbidrag 3
Bidrag 3 – Bommar kan få en att trotsa naturlagarna
Det finns gigantiska bommar på flera kilometer utanför kartan, sen finns det mer subtila felorienteringar på bara hundra meter. På ytan kanske dessa små bommar ter sig futtiga i jämförelse, men bakom felorienteringen kan det dölja sig en outgrundlig ocean av okonstruktivt tänkande sprungna ur en allt för utmattad skalle.
Orienterare #3 har kommit halvvägs till tvåan och springer i riktning mot kontrollen. En liten felnavigering rakt över ett gult kärr leder till en riktigt intressant företeelse inom de riktigt stora kontrollbommarsammanhangen.
Det här är nog det dummaste jag har gjort. Några hundra meter före tvåan tappar jag totalt riktningen och springer rakt västerut genom kärret. När jag inser att jag är fel är jag för envis för att vända, så för att komma rätt springer jag rakt genom två kärr till, varav ett riktigt blött opasserbart.
Orienterare #3 inser alltså att han har bommat och dragit rakt ut i ett kärr. Här finns två alternativ. Ett är att byta riktning, för att metodiskt ta sig den säkra och snabba vägen till skärmen. Men har den rätta bommarkänslan infunnit sig finns det inget som heter metodiskt, inte heller lugnt och sansat. Då kan bara riktig jävlaranamma-perkele göra att man skakar bort den frustrerande känslan av ett dumt misstag. Genom att dubbla insatsen med ett ännu dummare vägval tar man sig vidare i livet.
Här straffar orienterare #3 såväl naturlagar, logik, sunt förnuft och kartritare genom att springa rakt igenom det opasserbara kärret.
Infälld bild visar en förstoring av orienterare #3:s vägval efter bommen.