Hänglöpning och andra problem
Debatten går het! Efter att IOF i veckan tillkännagav att hänglöpning skall tillåtas på internationella mästerskap kan man läsa många upprörda eller uppgivna åsikter på orienteringssidorna. Andra är belåtna över beslutet. Är du för eller emot hänglöpningsförbudet? Ja, det kan ses som en närmast ideologisk fråga: eftersom målet för (nästan) alla utövare är att motverka hänglöpning så är det metoden man är oense om. Frågan är om regeln måste finnas kvar som ett viktigt ställningstagande för att bevara en av orienteringens viktiga grundstenar. Eller kanske den till och med motverkar sitt syfte?
Orientering efter hängningsregelns slopande? (Kartan är sedan länge nedstoppad långt ned i fickan: ”det är ju ändå bara att hänga på”. Foto: Björn Ruthström)
Tandlösa regler urholkar moralen?
Om man inte kontrollerar att de tävlande verkligen följer hänglöpningsregeln, och om arrangörer inte ens diskvalificerar löpare som uppenbart brutit mot förbudet, så löses inte problemet. Skapar en regel som inte har någon egentlig verkan en attityd att det är okej att hänga ibland? Kanske behöver sporten utmanas av ett slopande av regeln, då man tvingas finna andra lösningar på problemet. Det kan till exempel vara längre startmellanrum samt en banläggningsmetod där man arbetar ännu mer för att motverka hängning.
Hårdare regler bättre?
Men det kommer alltid uppstå situationer där det går att hänga. Då kanske det är bättre att gå åt andra hållet: man behåller förbudet och utvecklar regeln ytterligare. Förslaget om 12-sekundersregeln är en idé, som kanske måste utvecklas ännu mer för att den inte ska straffa oskyldiga.
Orientering, en komplicerad sport
Inom orientering har det alltid funnits debatt om vad som är bra och dåligt för sportens utveckling. Kanske mer än hos andra många andra sporter. Orientering är komplicerat då vår arena är en skog som ska vara okänd mark, och sporten går ut på att man ska ta sina egna självständiga vägval trots andra löpare i närheten. Förbud mot GPS-klockor, gafflingsmetoder och pannlampornas ljusstyrka är några andra omtvistade ämnen de senaste åren.
Kom med en bättre idé själv då!
På sedvanligt Kontrakursmanér vill jag efter denna allvarsamma inledning nu lätta upp stämningen i denna glödheta tvistefråga och uppmana läsarna att skicka in sina smartaste (eller mest korkade) förslag för att stoppa hänglöpning! För att inspirera er läsare kommer här några förslag jag själv filosoferat ihop. Dessa tre metoder skänker jag helt gratis till IOF och OF:
• 12-sekundersregel DELUXE: Vid varje kontrollenhet finns en så kallad saftblandare (alternativt en stroboskoplampa) med tillhörande högtalare. Kontrollenheten är uppkopplad via nätverk mot en dator som räknar ut om man har brutit mot 12-sekundersregeln och vid stämpling lyser ilsket rött samtidigt som det ur högtalaren kommer en aggressiv uppmaning (på svenska, finska och tyska) om att stå still med SI-pinnen i enheten tills lampan slocknat efter en minut: det ska vara skamligt att hänga.
• GPS-SHOCK: En avancerad GPS-tracker på alla deltagare, som också kopplas upp till en dator via ett trådlöst nätverk. Systemet analyserar hur tätt efter en annan deltagare man springer (och vid tvetydigheter har varje löpare en kamera på huvudet). På trackern sitter en högtalare som varnar vid hängning. Alternativt spelas en distraherande låt på hög volym i löparens hörlurar, så att man får en låt på hjärnan – fast på riktigt alltså. Ignorerar man varningarna och fortsätter hänga så får man pulserande elstötar som ökar i intensitet ända tills man kommit på bättre tankar. Gör man inte det får man en stark elstöt så att man ohjälpligt avhängd i några minuter.
• Gammal hederlig idrottsanda: Slutligen ett utmanande och kanske väl orealistiskt förslag. Det bygger på att en löpare som inser att han eller hon börjat hänga en annan plötsligt stannar upp, tänker efter om detta verkligen är rättvist i en sport som orientering, och därefter bestämmer sig för att ta ett egna vägval resten av loppet. En löpare som har en fuskare efter sig en längre tid har möjligheten att bli förbannad, vända sig och med valfritt skällsord be hänglöparen ta ett annat vägval.
Att hänga på individuella tävlingar är alltid fel. Självklart har jag som alla andra som utövar våran sport haft nytta av andra löpare vid kontrolltagningar mm. Men att själv välja mitt eget vägval och genomföra det oberonde på vad som finns framför mig i terrängen ser jag som självklart.
På budkavlar är det pga uppläget ofta helt omöjligt att inte ta rygg på famförvarande löpare. Men att helt och hållet hänga slutar ofta med bommar, det gafflas ju rätt friskt. Men jag släpper alldrig en klunga frivilligt under en staffet. Och alla hänger under en budkavle det är en del av sporten.
Mvh Jonas
Inlagd: 2010-02-09 kl 20:10
Jag håller med om det. Orientering tycker jag är roligast när man springer ensam utan att bli störd av andra löpare och upplever total kontroll! Och det är så otroligt skönt vid tillfällen då man hamnat i en klunga men känner att de andra är på väg att dra lite snett, och faktiskt vågar släppa klungan och stämplar kontrollen själv före de andra.
När det är individuell tävling kom jag att tänka på en situation: sista etapper med jaktstart. Då blir det ofta samlöpning mot slutet och där är det nog många som i vanliga fall inte skulle hänga som inte vågar släppa en klunga. Visst blir det ofta stor stress i klungan och det kan lätt bli slarviga bommar in till kontroller, men det är ändå ofta orättvist.
Inlagd: 2010-02-09 kl 23:04