Kategori: Blogg

Offensiv orientering gav silver

Sprint ska vara sprint, skrev Oskar här på Kontrakurs för inte så länge sen. Idag var det sprint, men jag är inte säker på vad sprint ska vara. Jag har två förslag:
1) Simpel orientering i kombination med mjölksyra i hjärnan som får följden uselt omdöme och förnedrande bommar.
2) Eller så är det allt vad den ädla devisen Offensiv orientering står för? ”Blixtsnabba djärva beslut under stenhård fysisk möda” kanske.
Efter att ha tolkat det enligt 1 under några kontroller, så gav jag förslag nummer 2 chansen, och unnade mig att orientera brutalt dödsföraktande till sista kontrollen, eftersom den alltid brukar vara omöjlig att missa. Det är så skönt att bara få koppla bort orienteringen och ladda inför en spurt. Jag tittade inte ens på kartan, utan visualiserade bara kaklet (kontroll nr 100) som kom allt närmare min snabba SI-pinne.

OFFENSIVT!!!

sprint-problematiken
Glädje och framgång.

Istället för ett inbillat orangevitt kakel i triangelformat nylontyg mitt i min svårframkomliga gröna fantasi-bassäng så tornade en lekplats upp sig till vänster. Vad i…?!? En snitsel som markerade tävlingsområde låg på marken. Den passerade jag också. Självklart fattade jag att jag hade lyckats missa sista. Jag väljer här att skylla på den förvirrande sprintskalan. (Allt ska ju gå så fort nu för tiden!) Av oförklarlig anledning väjer jag dessutom av från stigen. Åt höger. Tur att jag åtminstone lyckades lura med mig en junior i fallet – han fortsatte ännu mer desperat sökandet där vid gångvägen när jag vände ned blicken mot kartan och insåg vad jag höll på med. Det kändes som ett litet plåster på såret. Ännu mer tur är att ingen i publiken kan se vad i helvete jag sysslade med. Efter en minuts förvirring stämplar jag som 291:a bästa tiden till sista kontrollen=näst sämst!

Sensmoral:
Satsar man helhjärtat offensivt kanske man åtminstone tar silvermedalj från någon ända.

Inlagd: 2010-05-20
Skrivet av: Daniel
Etiketter: , ,
Kommentarer via RSS
Lämna en kommentar