Här är några bilder och en filmsnutt från inledningen av loppet. Jag vaknade i sovsäcken till rapporterna från skogen på Kalevan Rastis sistasträcka. Sämre uppvaknande kan man ha. Jag längtar redan till Jukola och 10mila 2012.

Klipp från start och de första växlingarna i herrkavlen:

På startbanan:

Några stilstudier vid växlingsfållan:

Uppvaknande:

Ny 10milafilm från Kontrakurs
Däremot har ni missat en helt ny dokumentär om två ”farmarlag” från en Stockholmsklubb som 2009 gav sig på utmaningen att utmana de stora etablerade proffs-ol-lagen. Se filmen här och nu:

Ett hett sista-minuten-tips!
Dessutom har jag rotat fram en Rikstenkarta från Tullinges novembertävling (långdistans) 2008. Inte nog med det – det är nämligen samma banläggare som på årets 10mila, så kolla noga igenom sträckor och vägval så kanske ni får ett ess i rockärmen i helgen! Tyvärr har den inte mina vägval inritade, det gick nämligen oväntat bra.

Varsågoda:

Årets 10-mila-arena korsas av denna bana. Jag vill minnas att asfalten var stum och gräset mycket tunglöpt…

Jämförelsen med sträcka tio från 1952 blir inte helt rättvis på denna detaljerade karta. Många nya stigar och vägar etc har uppkommit på de senaste 59 åren. Informationen om banor och kopian av KG Nilssons inritade ”offline-tracking” (röd färg) – som inte ska som exakt – kommer från den fina boken ”Långa nattens folk”.

Om du känner dig sugen på att göra en gissning på hur de andra banorna i helgen kommer se ut kan du hitta en karta att utgå ifrån här. Skicka in ditt banförslag till Kontrakurs på mail daniel ($nabel-a) kontrakurs.se så kan du vinna äran att bli publicerad på vår nästa löpsedel!

”Japp, vad har vi här då, ser ut som ett paket till Kontrakurs som landat på mina nästan oanvända bara perfekt insprungna VJ Supra! (Storlek 43, de är dina för 800 spänn. BVSA.) Ett paket från 10MILA! Det känns som en bok, troligen vill någon att det kreddiga Kontrakurs ska recensera den nya jubileumsboken. Åkejrå, kan jag väl.”

”Då ska vi se… förpackningen är i kartong från Posten AB, känns bra – det andas svensk gammal kvalitet och tradition. Nu sliter jag upp tejpen som täcker öppningen här på kortsidan här så ser vi….jo det är en bok…och en lapp…..boken heter Långa nattens folk och på lappen står säkert något riktigt smörigt för att vi ska ge den goda recensioner. Nähä… ‘Här kommer den beställda boken. Vad vi kan se har du ännu inte betalat den.’. Vafa….. 270 spänn! Nähä, nu åker helt klart de ‘kritiska glasögonen’ på mitt recensent-jag!” Jag minns att jag skrev på en beställningslista på 10MILAs jubileumslopp för snart ett år sen, och undrat var boken blivit av. Här var den alltså.

Första intrycket blir att bokens framsida inte är helt perfekt i trycket. Någonting gör att den i ett visst ljus och i en viss exakt vinkel ser lite dammig ut, fastän jag just dammtorkat den! Ajaj, detta börjar inte bra. För att göra allt sju resor värre trillar det just då ut en lapp ur boken. Neeej – det är en korrekturlapp! Första intrycket var långt under förväntan. Detta är ändå en bok som kostar 270 spänn! Men innanför pärmen ligger något som kanske kan få upp ”första intrycket-betyget”: en DVD med massa gamla härliga journalklipp från något dammigt filmarkiv? Döm om min besvikelse när jag inser att det är en CD-rom. Men kanske är det radioklipp från SR:s arkiv? Nej inte det heller, bara ett antal textfiler på, visar det sig. Vojne vojne/OMGWTFBBQ: Det här lär ju bli en tuff match för 10MILA-boken!

Resultatet av unboxingen so far: posten-kartongen som andades kvalitet, boken itself, brevet från författaren som hoppas att jag finner boken läsvärd (det återstår att se…) och att jag cashar ut cashen. (Jag frågar mig själv – hoppas han att jag vill betala endast om jag tycker att boken är läsvärd, eller måste jag betala?) Därefter korrekturlappen med hela tre (3) sakfel. Sist ser vi CD-romskivan med några texter som inte fick plats i boken. (Eller?)

Okej. Jag tar ett djupt andetag och öppnar boken likt när man plockar upp kartan vid startsignalen på första etappen på ett 5-dagars. Nu blir det ett enda långt totalfiasko eller succé. Eller bara något mediokert, precis som vanligt.
Utan att läsa särskilt mycket bläddrar jag fram och tillbaks, ögnar igenom gamla nostalgiska bilder och läser brottstycken ur texterna. Jag fastnar för allt, det här är precis det jag krävde av boken, eller snarare ännu mer! De gamla historierna, sanna skrönor rättare sagt. Den okände insändaren som berättar hur han drog med sig klungan på långa natten på fel sida om en flera kilometer lång sjö, tills en kvinna öppnar en stugdörr och hojtar ”Pojkar, ni är på fel sida sjön. Tiomila är på andra sidan.” Eller hur det egentligen gick till när att halva orienteringssverige utrustades med vita outslitliga mössor med reklam för en tidning som strax därpå inte längre var sponsor för tävlingen. Och när nya produkter revolutionerade sporten. Det elektroniska stämplingssystemet från Regnly, och den monstruöst starka lampan med halogenlyse som användes av Ludvika för första gången. Året var 1973 och detta ”hemliga vapen” ledde dem ända till seger! (”Plex” som rapporterade från skogen sägs ha trott att det kom en buss körandes när Ludvika stämplade!)

Så där håller det på, boken igenom. Underbart.

Varje år har fått ett eget uppslag med intressanta och spännande historier, eller bara lite tidstypisk kuriosa. Här t ex. 1963, året efter gulsots-uppehållet: Rotebro vann sin enda seger med ”hälften oldboys” och hade på den tiden inte råd att fira annat med en fika, man höll nämligen på att bygga klubbstugan i grusgropen så firandet fick utgöras av att släpa plank.

Annars fokuserar boken ganska mycket på det som titeln antyder – just den långa natten och alla historier som samlats under 10milanätterna. Då kan man fråga sig hur damernas 10MILA berörs i denna bok. Jodå, så klart finns de med också. Men jag anar en vilja på flera ställen i texterna att förnya damernas 10MILA i framtiden, gärna med några nattsträckor (tex start i gryningen) och några större utmaningar. Vilket har en poäng. Eftersom 10MILA alltid har handlat om nattorientering och vissa längre utmanande sträckor så blir damkavlen som den ser ut nu lätt att förkasta som en mycket mindre utmaning. Lite andra texter om 10MILA i framtiden finns också. Där framgår bland annat att en nyhet vi kommer få se redan nästa år är att man på prov kommer att ersätta långa natten med en sprint.

Nejdå, jag skulle bara testa om ni var vakna fortfarande.

Jag utnämner härmed detta till 2011 års julklapp. Får du en av tomten och redan har en gör det inget. Den här kan man inte få nog av!

Sist och slutligen vill jag säga att den här boken känns som en soft pryl. Grym!!!/Awesome!!! Jag bläddrar lite till och sätter mig vid datorn för att pröjsa. Jag ler hela vägen till internetbanken – det här var väntan värd! Till och med klart värd pengarna. För alla andra nostalginördar som är precis lika insnöade som jag:
KÖÖÖÖÖP!

Löttingekullen: Sista växlingen, Tiomilakavlen 1945

Instruktioner för inritning av banan anno 1945.

Hellaslöparen och Tiomilaveteranen Torbjörn Tirén gör sig redo för sistasträckan

Jag minns det som om det var igår. För det var det också. 65 år efter första Tiomilakavlen arrangerades nämligen jubileumsloppet till minne av 1945 års premiärlopp. Det var knappt femtio personer som antog utmaningen att springa den sista sträckan på Generalstabens femtiotusendelskarta, senast reviderad någon gång under andra världskriget… Det hela var arrangerat av Enebybergs IF, Luffarligan och Stockholms Skogskarlar för att likna originalupplagan: förutom den gamla kartan även exakt samma bansträckning och vid startpunkten egen inritning av banan utifrån kontrollpunkter beskrivna i text. Dessutom var kontrollpunkterna utmärkta med gamla sortens rödvita stora skärmar och bemannade kontroller. Den enda nymodigheten var SI-enheterna.

En gammal karta möter ny GPS-teknik – mina vägval och misstag förevigade. Min löpta sträcka blev enligt modern satellitteknik 17 km lång…

Femte och sista kontrollen – höjden.

Att säga att det gick bra för mig vore en lögn. Till ettan hade jag 58 minuter! Men när jag väl lyckades bemästra den gamla kartan och skalan och faktiskt lyckas ta mig de 9,8 km till målet på Enebybergs IP med närmare 50 andra var det en fantastisk upplevelse. Gång på gång passerade jag samma äldre Täbylöpare, minst fyrtio år äldre än jag, som inte sprang fort, men orienterade klart säkrare. Efteråt såg jag i resultatlistan att jag måste ha varit den yngsta som fullföljde loppet. Och visst kan man tycka att jag borde slagit ett flertal äldre ädla herrar i sextioårsåldern. Men: gammal är som vanligt äldst. Det var många hjältedåd som utfördes i skogen igår. Inte minst mina två klubbkamrater som hade cirka två timmar till ettan och valde att avbryta där och komma till målet efter fyra timmar. Men också av deltagaren som var född 1929 som var ute i ungefär samma tid, men som fullföljde.

Själv är jag glad att jag fick uppleva en del av orienteringshistorien. Nu talas det oftast om orienteringens framtid och utveckling, men det är skönt att då och då få hänge sig totalt åt det förgångna.

Leif Ottling från Attunda/Rotebro IS kommer in på upploppet på Enebybergs IP efter genomfört Jubileumslopp

Mediabevakningen av sporten tycks ha varit större på 40-talet.

2010 års segrare Jan-Olof Bogren, Sundbyberg, tar emot pris efter 86 minuter i skogen. 1945 segrade Hellas med Erik Sjölander som slutman på samma bana efter 73 minuters orientering, men valde denna dag att delta som åskådare.

Längtar du efter Finspång?
Här är en stilla betraktelse för oss alla som längtar efter en förhoppningsvis magisk majnatt. (Youtube-klippet kan gå lite trögt, det kan hjälpa att sänka upplösningen till 480 eller 360.)