IK Hakarpspojkarna är första lag att ”samla ihop” de fyra parallella sjundesträckorna, och skickar ut Svante Bjurgren som här springer ur kamerafokus (och nästan in i kameran) på väg ut på den 23:e sträckan. Han har ett försprång på drygt en minut till jagande Katarina Borg i Södertälje-Nykvarn, och tätt därefter Halden Skiklubb. Ytterligare någon minut bakom väntar en Tampereen Pyrintö-löpare som kom att springa riktigt snabbt.

Vid växling till den 24:e sträckan har Haldens Hans Huseby precis lyckats ta sig förbi Hakarpspojkarnas Svante Bjurgren och ligger nu tvåa i loppet inför den näst sista sträckan. Tampereen Pyrintös Ari Anjala har nämligen gått förbi och leder med 1:28 minut.

Vingåkers OK hade inget med kampen om topplaceringarna att göra, men denna fjärdesträckslöpare hade en given plats i detta fotoalbum ändå.

Kalevan Rasti hade däremot med slutstriden att göra, då man fyra minuter efter ledaren växlade ut den unga Santeri Silvennoinen på 23:e sträckan.

Halden vrålar något glatt på sin Olav Lundanes som på näst sista springer snabbast av alla och har tagit sig förbi Timo Saarinen i Tampereen Pyrintö.

Lundanes hämtar andan efter att ha räckt över den sista kartan till Anne Margrethe Hausken som går ut med tre minuters försprång före Tampereen Pyrintös sista löpare Anni-Maija Fincke.

Martina Karlsson för IKHP, Rahel Friedrich för Leksand och Lea Müller för Södertälje Nykvarn står vid planket och spanar efter sina löpare, men minutrarna rullar på…

…samtidigt går Stora Tunas Tove Alexandersson går runt i leran och fokuserar inför sin sistasträcka som hon strax därpå kommer att springa näst snabbast av alla, bara 47 sekunder efter Simone Niggli. En otrolig prestation av juniorlöparen som därmed plockar 2 minuter på segrarlaget och fyra placeringar.

Anne Margrethe Hausken håller i sin ledning. Tre minuter före Tampereen Pyrintö springer hon in på upploppet. Här går det upp för henne hur det gått för Halden i årets 25-manna!

Gustav Bergman leder vid varvningen strax före Martin Hubmann i JVM-stafetten, för att strax därefter dra ifrån Schweizaren och springa in i målfållan som guldmedaljör tillsammans med lagkamraterna Albin Ridefelt och Olle Boström. Foto: Cosimo Guasina

Vad tycker du om 25-manna egentligen?
— Riktigt rolig stafett. Det blir en helt annan gemenskap än vid andra
elitstafetter, särskilt som Ravinen brukar ha 5 lag. Hela klubben involveras
på ett mycket trevligt sätt.

Man står där och darrar av nervositet i väntan på att få starta. Det är
hundratals människor runtomkring, och 24 personer litar på att man ska fixa
det här! Har du något tips för att behålla lugnet?
— Se det för vad det är! Tänk på att du springer för din egen skull, för att
du tycker om det. Då brukar det gå bra.

Ska du på 25-mannafesten?
— Nej, jag är inte så mycket för fester…

Bästa 25-mannaminnet!
— I Skavlöten 2005, när jag sprang sträcka 6. Jag gick ut först på sträckan,
trots att jag var den bästa löparen där, för att skapa en lucka till nästa
sträcka (där vi hade tre jämna löpare, och en lite sämre). Taktiken lyckades
klockrent, och alla 7:e-sträckslöpare var i mål inom 1 minut, eller något
liknande.

Vilken är din uppgift som arrangör – markan eller bajamajorna?
— Varken eller. Ska sätta ut och plocka in kontroller, hjälpa till där det
behövs, och så ska jag vara kransmas. Vi får se hur det blir…

Helena Jansson tar Sverige till ett VM-silver i stafett 2009. Foto: www.orientering.se

Vad tycker du om 25-manna egentligen?
— 25manna är den ultimata höstavslutningen, en chans att träffa alla i klubben, alla polare och mysa runt i stövlar och mössa. Och, just det, springa också.

Vilken sträcka blev det i år då?
— I år blir det sträcka 24. Något tunt på herrsidan i klubben, och då jag testat sträcka ett i fjol och inte riktigt pallat slagsmålet så ser jag nu fram emot en skogstur mer på egen hand.

Man står där och darrar av nervositet i väntan på att få springa iväg. Det är hundratals människor runtomkring, och 24 personer i laget litar på att man ska fixa det här! Har du något tips för att behålla lugnet?
— Djupt andetag, vänta med att låta tankarna skena iväg tills du får din karta i handen. Först när du sett den och banan har du anledning att bli nervös, men oftast är det då man upptäcker att man med allra största sannolikhet faktiskt kommer att klara banan. Allt du behöver veta står ju på kartan!

Ska du på 25-mannafesten eller ska du ladda inför söndagen?
— Jag ska inte på festen, men jag ska inte ladda för söndagen heller. Jag ska på middag med familjen (som jag aldrig ser annars), ska bli så kul!

Vinner ni? I så fall: vem kommer tvåa?
— Alla som startar har chans att vinna, men jag tror inte att det kommer bli några överraskningar. Halden är en favvo, men jag hoppas på att en svensk klubb ska få till det, Tuna kanske.

Bästa 25-mannaminnet!
— Mitt första år jag sprang tyckte jag det var så svårt på 25manna att jag blåvägrade att springa 25-mannakorten dagen därpå. Jag vågade inte säga till mina föräldrar att jag inte ville springa förrän typ tio minuter innan start. Det blev väldigt mycket upprörda känslor, men jag stod på mig. Det är enda gången jag vägrat starta på en tävling!

Glädje efter Hällens SM-guld. Bredvid Linnea Gustafsson är Johanna Svensson och Johanna Öberg. Foto: Tomas Lundström

Vad tycker du om 25-manna egentligen?
— Det är en riktig klubbfest och alla är där. Har varit med de allra flesta år sen jag var i koltåldern, som hejare eller löpare.

Vilken sträcka blev det i år då?
— 25

Man står där och darrar av nervositet i väntan på att få springa iväg. Det är hundratals människor runtomkring, och 24 personer i laget litar på att man ska fixa det här! Har du något tips för att behålla lugnet?
— Tänk att om jag gör mitt bästa så är det gott nog!

Ska du på 25-mannafesten eller ska du ladda inför söndagen?
— Nej, jag ska umgås med mina föräldrar som jag inte träffar så ofta.

Vinner ni? I så fall: vem kommer tvåa?
— Vi vinner före….Halden?

Bästa 25-mannaminnet!
— Jag tror ändå det är när jag och mina kompisar i fem-sexårs åldern satt i en dunge och låtsades koka soppa på barkbitar och red över savannen på våra föräldrars stolsryggsäckar.

Tove Alexandersson har haft ett fantastiskt år med JVM-guld och två JSM-guld. Ska hon leda sitt Stora Tuna till seger i 25-manna också? Foto: Ola Gustafsson

Vad tycker du om 25-manna egentligen?
— Jag tycker att 25-manna är en väldigt rolig tävling eftersom det är mycket folk och tuff konkurrens.

Vilken sträcka blev det i år då?
— Sista sträckan.

Man står där och darrar av nervositet i väntan på att få springa iväg. Det är hundratals människor runtomkring, och 24 personer i laget litar på att man ska fixa det här! Har du något tips för att behålla lugnet?
— Jag tycker själv att det är lite nervöst när man springer för så många speciellt eftersom jag springer sista sträckan. Men det gäller bara att koncentrera sig på att orientera rätt och inte stressa upp sig.

Ska du på 25-mannafesten eller ska du ladda inför söndagen?
— Nej, jag ska inte på 25-manna festen. Tror nog till och med att jag är för liten för att få gå.

Vinner ni? I så fall: vem kommer tvåa?
— Ja! Då kommer nog Halden tvåa, de har ett väldigt bra lag även i år.

Bästa 25-mannaminnet!
— Jag har inte sprungit 25-manna så många gånger men roligast var nog förra året när vi kom tvåa.

Jan Troeng tar OK Linné i mål som trea på Smålandskavlen 2006, efter en sistasträcka där Jan gick ut 16 sekunder före Kalevan Rastis Thierry Gueorgiou, men behöll övertaget på fransmannen ända in i mål. Foto: Lars Magnusson.

Vad tycker du om 25-manna egentligen?
— Jag gillar alla stafetter och 25-manna är inget undantag. I och med att det i första hand är en breddstafett så känner jag lite annorlunda än inför rena elitstafetter. Kanske är jag lite mer avslappnad. Riktigt kul är det i alla fall.

Vilken sträcka blev det i år, och känns sträckan rätt för dig?
— Det blir sträcka 1 för mig, det känns rätt. Jag är väldigt motiverad att göra ett bra lopp, så jag har ett bra utgångsläge.

Man står där och darrar av nervositet i väntan på att få springa iväg. Det är hundratals människor runtomkring, och 24 personer i laget litar på att man ska fixa det här! Har du något tips för att behålla lugnet?
— Tre djupa andetag och att tänka på att man ska göra sitt bästa. Det räcker. Sedan tror jag att det är viktigt att fundera på vad man har för förväntningar på sitt lopp. Brukar man missa 5 minuter på varje gång man springer en bana så kan varken man själv eller någon annan räkna med att det kommer att gå prickfritt just i det här loppet. Självklart finns alltid chansen att göra en riktig kanonsträcka och den ska man försöka ta, men på förhand och i efterhand är det nog bra med nyanserade förväntningar.

Ska du på 25-mannafesten eller ska du ladda inför söndagen?
— Jag springer elitseriefinalen på söndag och siktar på ett bra lopp där, så jag kommer att åka hem till Uppsala efter 25-manna. Laddar med Danmark-Sverige.

Vinner ni? I så fall: vem kommer tvåa?
— Vi har chansen att vinna, men jag ser oss inte som favoriter. En svensk underdog-inställning, men jag tror att det stämmer bra i det här fallet. Om vi vinner kommer Halden tvåa, de brukar ha ett komplett och starkt lag på alla sträckor.

Bästa 25-mannaminnet!
— Det måste vara när jag sprang för Storviks IF som 13-åring. Jag tror att jag var snabbast på 23:e sträckan och att laget kom någonstans runt 30:e plats, det var en fantastiskt bra placering för oss. På sista sträckan hade vi en kille som fick häng på Jörgen Mårtensson och jag minns att gubbarna i klubben snackade om det där i bussen hela vägen hem till Gästrikland. Annars kan det ha varit när jag och Mats skickade ut morsan i tätgruppen på sträcka 3, det måste ha varit 2000 eller 2001, eller kanske är det 4:e-platsen med OK Linné 2006.

Detalj från årets 25-mannakarta, från Lars Greilerts Banläggartankar.

Hur fungerar det egentligen att vara banläggare för en sån enorm tävling som 25-manna?
- Egentligen så är det inte så mycket mer jobb med själva banläggningen än vid en vanlig tävling. Jag har lagt 33 olika banor till årets tävling, inklusive de öppna banorna. Det som är den stora skillnaden är att man måste planera för den stora mängden löpare. Det är viktigt att det inte blir trängsel vid kontrollerna på första sträckan. Ett annat tillfälle under tävlingen då det är högt tryck är när sträcka två växlar ut till sträcka tre. Då kommer kanske 50-70 löpare in till växling varje minut under en period. För varje löpare in ska fyra ut i skogen. Därför har jag bland annat lagt en del tid på planering av hur kontrollställningarna ska byggas och hur många stämpelenheter det ska vara på de olika kontrollerna. Vi har också haft en hel del diskussioner kring hur vi som arrangör kan göra för att färre lag ska stämpla fel. Jag har inte räknat tid men totalt blir det nog 400-500 timmar innan allt är klart.

Kan du överhuvudtaget se fram emot starten, eller längtar du bara tills allt slit äntligen är över?
- Det klart att jag ser fram emot starten. Det är alltid lite spännande att se om det blir som jag har tänkt mig. Det är också spännande att se om bommarna kommer där jag tror och om tidplanen håller. Starten är 9,00 och segrande lag beräknas gå i mål 14,15. Däremellan har jag gjort ett minutschema för alla passager av radiokontroller, varvningar, förvarning och växlingar. Sen är det alltid lite pirr i magen innan man ser att allt fungerar. Det är mycket som kan gå fel men det gäller att kontrollera om och om igen.

Jag har besökt din banläggarblogg och tycker att det är intressant läsning. Särskilt för insnöade orienterare som jag som älskar att läsa om banläggning, kartor, och tankarna bakom detta. Hur kom du på den idén?
- Det började under julledigheten när vi i familjen satt och småpratade om det som för en tonårsförälder ibland känns främmande. Det var då jag slängde ur mig ”Man kanske skulle börja blogga!” De tre tonåringarna har sällan varit så eniga som då ”Vad f_n ska du blogga om?” Där startade det hela. Tanken är och har varit att kanske lämna ut en del tankar kring banläggningsarbetet som man kanske inte alltid tänker på samt att ge en del information som annars oftast bara finns på arrangemangets hemsida.

För en tid sen trycktes tävlingskartorna. Häromdagen läste jag i din blogg om hur du gjorde en otrevlig upptäckt – de hade avverkat en hel del skog mitt i tävlingsområdet! Hur förbereder man sig inför något sådant?
- Egentligen är man inte förberedd på situationen samtidigt som jag vet sen tidigare att allt kan hända. Jag hade fått lite signaler dagarna innan att något var på gång men jag var inte förberedd på så här mycket. Det for många tankar genom huvudet, allt från att ställa in och flytta tävlingen. Det går inte att göra utan det gäller att göra det bästa av situationen. Nu tror vi oss veta hur stort hygget kommer att bli och att det inte blir mer avverkningar. Vi kommer att kunna göra ett kompletterande tryck på alla kartor. Allt timmer kommer att köras ut från området och stigarna kommer att rensas.

Orienterare kämpar mot sista kontrollen, 25-manna 2008.

Vad har du för egna erfarenheter av att springa 25-manna?
- Jag har sprungit ganska många 25-manna och ett minne som fortfarande finns kvar är från mitt första 1976. Tävlingen gick i Upplands Väsby och på den tiden var det en rak tävling med 25 sträckor i en följd. Jag skulle springa sträcka 22 som var 2,1 km. Jag fick skjuts ut till tävlingen av en junior och hans flickvän. Det gick ganska fort ut till tävlingen i hans Amazon. Jag minns inte vilken sträcka han sprang men han gick dåligt och i sin besvikelse satte han sig i sin Amazon direkt efter loppet och åkte hem utan både mig och flickvännen. Själv gick jag bra och hade 14 minuter på banan. Sen fick vi tas oss hem själva. I dag är de gifta med varandra sen många år.

Året efter sprang jag en nattsträcka på 25-manna. Tävlingen drog ut på tiden och slutet av tävlingen avgjordes i mörker.

Ojdå. Hur gick det, då ni inte var förberedda för nattorientering?
- Då, 1977, kom några lag från Södermanland och några från Uppland. Annars var det bara Stockholmslag. Starten gick tidigt på morgonen, före klockan åtta om jag minns rätt. För oss som sprang på slutet var det inte tal om att vara ute från start. De som sprang i början åkte hem när de var klara. Jag vet att de som sprang de första sträckorna ringde och sa att det drog ut på tiden, senare på dagen fick jag meddelande om att ta med pannlampan. På den tiden hade jag inget uppladdningsbart batteri utan det gick köpa batterier i vilken affär som helst.

Fjolårets terräng var möjligen i det allra lättaste slaget, bland annat var det väldigt stigrikt. Men i år är det nog många med mig som börjar darra bara av att höra ordet ”södertörnsterräng”. Har du några lugnande ord eller handfasta tips?
- När det gäller terrängen i år så är den lite tuffare än förra året. I grunden är det Södertörnsterräng. Det är lite mer kupering och det är på vissa ställen lite mer detaljerat. Liksom förra året finns det många större och mindre stigar i området. Här finns bland annat ett elljusspår och en travslinga för att träna hästar. Från kontrollerna är det aldrig långt ut till någon stig. Som kanske det är 200-300 meter till någon stig. Det gäller, som alltid, att vara noga med att hålla rätt riktning och försöka utnyttja de stora dragen i terrängen. Men självklart kommer en och annan kontrollpunkt att kännas svår och vålla problem för en del löpare.

Är det några stora nyheter i årets tävling?
- Egentligen inga nyheter i förhållande till tidigare år. Några sträckor att ha en varvning på tävlingscentrum. Varvningen är placerad så att publiken i stort sätt kan ta på löparna samtidigt som man kan vända sig om och se upploppet och växlingen, i alla fall nästan. Sen hoppas jag att det kommer att bli några små överraskningar och att det blir ett spännande avgörande på sista sträckan. I år är det tjejerna som ska avgöra.

Lars Greilert är banläggare för 25-manna 2009 och skriver om sina funderingar inför 25-manna i bloggen Banläggartankar.