För ett par år sedan var jag ute och rejvade, som vi kallar det i Centrum när man springer i grupp i skogen efter mörkrets inbrott, med kameran och filmade lite. Efteråt när jag skulle lägga på musik fastnade jag för Electrelanes låt To the East. Jag tyckte det passade riktigt bra:

Något år senare provade Holmstryparn, även kallad Huddinge-farsan, med lite andra toner (struttig jazz):

Lite senare bytte han genre och testade Steve Miller.

Jag skulle vilja sticka ut hakan här och nu och säga att alla dessa försök har varit totalt misslyckade! Varför? Jo, enkelt, alla filmerna har fått musiken pålagd i efterhand! Man har alltså helt glömt bort hur känslan egentligen var där ute i mörka skogen.

Men,

I lördags kväll under Kurtz och Briggs stenhårda läger i de djupa skogarna utanför Lapplands Väsby gjorde man en revolutionerande upptäckt.

Allt började under nattrouletten. Namnet härstammar från Torp of Pain I och övningen Spela rysk roulette med din värsta fiende. Träningen går ut på att man springer korta slingor mot en ur motståndarlaget. Den ena personen springer banan framlänges och den andra baklänges. Först tillbaka till start/mål får poäng.

När alla löpare skickats iväg på deras första slinga tog Kurtz och Briggs fram marschaller som tändes på. Därefter sattes en bergsprängare på med gammal hederlig marschmusik, så högt att alla fåglar och djur i skogen vaknade och flydde fältet (tänk Apocalyps now). Men det var något som inte stämde. Musiken passade inte riktigt in. Så istället byttes de ut det militäriska smattret ut mot soundtracket till Twin Peaks.

Man var något på spåren! Men det var inte helt perfekt. Stämningen i musiken var bra men låten var lite för lugn. Och mesig.

Då, helt plötsligt fick Briggs en vision. Han vände blicken uppåt mot den stjärnklara skyn och fick syn på ett gäng häxor sväva runt runt en bit ovanför hans huvud. De kraxade som vildvittror, och då, precis då förstod Briggs vilken musik som var den ultimata nattorienteringsmusiken! Han skakade bort häxorna från näthinnan och började gräva djupt ner i skivbacken som han släpat upp på berget och tog fram ett gäng skivor som alla tillhör den minst sagt förvirrande musikgenren häxhouse.

Han la en skiva på tallriken och bara några sekunder in i låten stannade hela skogen upp – allt frös till is. Allt utom ugglorna, som blev helt tokiga och började hoa som aldrig förr! Briggs kom att tänka på något som dök upp i en av alla hans hemliga uppdrag för ett antal år sedan: ”the owls are not what they seem”. Skivan han hade plockat fram var låten Seaww med det (självklara) uggledoftande namnet oOoOO.

Den ultimata nattorienteringsmusiken var funnen!

Efter oOoOO var det bara att fortsätta. Dängor som t. ex. Dirt med gruppen Salem samt låten Gate av gruppen E & E brändes av.

På vägen tillbaka till torpet efter övningen sprang Briggs med bergsprängaren i handen och folket omkring honom var helt lyriska.

- Från och med nu måste vi alltid ha den här musiken på när vi nattorienterar! skrek en av natträv när hon försökte överrösta de mäktiga beats som vrålade ut ur bergsprängaren.

Jag kunde inte annat än att hålla med. Där i mörkret.

Min första tanke var: Nu håller vi tummarna för att man ställer ut högtalare med häxhouse i tiomilaskogarna, för då vet jag åtminstone en klubb som kommer göra stordåd.

Centrum OK arrangerade en deltävling av Mila by Night och i feberyran fick jag med mig kameran ut och filmade lite. Vid ett av alla bon stod ett luciatåg och såg till att julhetsen inte glömdes bort och i mål bjöds det på glögg och pepparkakor.

GOD JUL!

Längtar du efter Finspång?
Här är en stilla betraktelse för oss alla som längtar efter en förhoppningsvis magisk majnatt. (Youtube-klippet kan gå lite trögt, det kan hjälpa att sänka upplösningen till 480 eller 360.)