Men först börjar vi med denna unga man som symboliserar en viktig stil inom finsk orientering: de otroligt slitna orienteringsklädernas mode. Detta ser vi sällan i sverige, jag tycker det är synd. För det är något högst personligt exempelvis att ha brutalt urblekta, avslitna och håliga nylonbrallor (eller om det är tajts) över långkallingar. Blusen övertill kan inte bli mycket mer klassisk. Pannband i samma nyans som byxorna. Det som ser ut som ren och skär nonchalans är egentligen helt perfekt matchning!

Något som är värt att poängtera då vi talar om finskt ol-mode är oversizedtröjorna från 90-talet. De finska är nästan utsvängda nedtill, fråga mig inte hur detta går till, men det är helt klart något annat än de moderna midjekorta och tajta funktionströjorna.

Här den lite mer klassiska gentlemannastilen, propert och symmetriskt nederdel mot överdel. Mannen från Raseborg springer i den officiella klubbdressen, modell äldre. Det är en del klubbar i Finland som kör hårt på pastellfärger.

Det bästa till sist. Det här är min absoluta favorit! Det är så snyggt och enkelt så jag blir lika grön i ansiktet av avund som mannens finhålade nylontröja! Blått och grönt, men notera alla vita detaljer som accentuerar: t-shirten med katten Gustav som orienterare, Fin 5-kepsen, vita 90-tals Jalas, vitt Hemingwayskägg, vita tubsockor och korta vita handskar…

Jag tittar på mina egna tråkiga kläder som ligger i en kasse här bredvid och inser att jag har många långa år kvar tills jag tagit mig ända dit.

I år är det märkesår. 200 år har passerat. Mycket vatten och is må ha flutit fram i Torne älv, men att åka till vårt grannland i öst kommer alltid att vara någonting alldeles speciellt. Hoppas alla haft ett lika bra märkesår som jag har. Årets Jukola var helt fantastiskt och någonting jag aldrig kommer att glömma, jag hade dessutom ynnesten att få springa förstasträckan vilket var en helt och hållet magisk orienteringsupplevelse ända från Sibelius Finlandia till växlingen. Med tanke på alla superlativ jag nu gödslat omkring mig kanske ni tror jag överdriver. Men det gör jag inte.

200-årsjubiléet kan man fira med att åka till Finland och orientera en gång. Eller varför inte två? Jag tror att helgens Halikko kommer bli mycket fint. Inte samma ljuva sommarupplevelse som Jukola, men trevligt på det där höstfuktiga viset. Stå och vänta, huttra lite lätt, in i skogen, spika alla kontroller, eller nåja, kanske bomma en. I med brickan i enheterna, kämpa en bit till, och ut ur skogen tillbaks ner på fältet igen. Fira med en Koff från lådan. Lerigt? Ja, men härligt. Finns där en tältbastu är lyckan gjord. Annars vet man ju att man förr eller senare får gå ombord.

För att ladda lite extra inför tävlingarna i Finland kommer här några tips och källor till inspiration. Förvisso handlar det mest om båtresan, men för oss Svenskar handlar ju Finlandsresor per automatik en hel del om att åka båt.

Först ut är mitt eget bidrag till förstagångsorienterare i Finland. En komplett liten guide helt enkelt. (Lalle och/eller TallinkSilja: Ni kan höra av er via e-post för eventuella bud.)

Därefter forsätter ni ladda upp inför helgen genom att testa era Finlandskunskaper i detta Finlands-Quiz! Jag fick 12.077 poäng utan att ha tränat. En som däremot vet hur man tränar disciplinerat och hårt är AspLövet, experten på Finlandsorientering. Hur har han blivit så bra? Naturligtvis genom stenhård torrträning hemma i köket:

Halikko är inte världens största budkavle. Men kanske lagom är bäst? Här är ett klipp från starten år 2006:

Orienteraren från någon klubb på någon ö i någon huvudstad fokuserar hundra procent på publikfrieri och glömmer nästan bort en i orienteringssammanhang ack så viktig liten detalj:

Allsång verkar vara ett nödvändigt ont på bussen tillbaks båten:

Nu tycker ni kanske detta inlägg börjar spåra ur helt. Bra: då har ni koll på det här med Finlandsorientering. Jag slutar jag med frasen jag lärde mig inför min första Halikkoresa någon gång under det ironiska tidiga nittiotalet:

Paljon lunta, mutta ei taskulamppu!