Eftersom vintern fortfarande håller ett stadigt grepp om Stockholm har man som kartritare fått tänka om vad gäller att hinna klart med kartorna i tid till tävling. Som tur är för min egen del är projekten jag håller på med sprintkartor vilket betyder att jag kan börja jobba med kartan innan all snö är borta.

Rent generellt leder sprintkartor ofta till mer datorjobb än en traditionell karta eftersom sprintkartan består utav många fler linjeobjekt och detaljer. Det går också mycket snabbare att reka sprintkartor eftersom man traskar runt i halvurbana områden hela tiden.

Tyvärr har vi haft så mycket snö i Stockholm att även de halvurbana områdena, som Långholmen, har varit svårrekade nu i vinter. Som tur är tillhandahåller Stockholm stad bra grunddata i form av grundkarta i CAD-format och laserdata i LAS-format som man kan jobba ganska mycket med innan man ger sig ut för rek.

Traditionellt brukar man ju reka med grundmaterial som är skapat av en stereoperatör efter flygbildstolkning, men sådana möjligheter har inte jag samt så tror jag att jag med mina metoder kan åstadkomma nästan lika bra grunddata med lasermaterialet och stans grundkarta.

Detta är LAS
LAS-filerna består av miljontals punkter som innehåller ett höjdvärde. Vissa av dessa punkter gäller höjden på hustak, trädkronor och andra saker som inte är själva marken. Man brukar kalla det för ett punktmoln. Med speciella algoritmer samt lite manuellt jobb delar man upp punkterna i en klass för markpunkter samt en klass för resten. Ibland delar man upp resten i fler klasser men i fallet med Stockholms data så är det endast två klasser.

Inom skogsbruket används dessa två klasser för att kunna räkna ut hur gammal en skog är genom att mäta skillnaden i höjd mellan toppen av trädkronorna och marken. Denna metod kan komma till stor användning vid kartering av orienteringskartor, speciellt sprintkartor eftersom man väldigt tydligt kan se trädkronorna! Jag brukar kalla dessa bilder för objekthöjd.

Objekthöjdsbild över hela Långholmen. Ju ljusare desto högre objekt. Man ser tydligt byggnader och västerbron samt även trädtopparna.

Inzoomat ser man träden väldigt tydligt

För att göra det ännu tydligare vid tolkning av vegetation brukar jag dela upp bilden i färre färger där jag vet exakt hur högt varje färg betyder.

Som ni ser till höger betyder vitt 0-0.5 m objekthöjd, alltså all öppen mark kan man säga. Nästa klass, 1.5-3 m brukar vara buskar och låga träd, ofta lite tätare än vanlig skog som man hittar i de sista klasserna. I vänstra delen av bilden kan man se några öppna partier i skogen, det är en kulle med mycket berg i dagen. Området var tidigare (eller är fortfarande?) ett tillhåll för manliga homosexuella som brukade träffas där (som ej ska förväxlas med cruisingskogen vid Universitetet).

Vad kan man mer göra med lasermaterialet? Jo man kan leta branter! Det finns en funktion i GIS-programmen som heter slope som räknar ut hur stor lutningen är i en punkt. Är lutningen tillräckligt hög räknas det som en brant. Punkterna som används är markpunkterna och ett problem som kan uppstå är att när man skiljer mark från träd och huspunkter kan det bli lite fel vid just branter eftersom tvära branter kan uppfattas som lite onaturliga i terrängen. Men oftast blir det faktiskt ganska bra.

Slope över hela Långholmen (ovanpå en terrängskuggningsbild).

Inzoomad version. Starkare rött desto brantare.

Vad mer kan man göra? Jo dels kan man göra en s.k. intensitetsbild som ser ut nästan som ett svartvitt flygfoto. Tyvärr har jag inte gjort någon sådan för Långholmen eftersom jag inte riktigt behöver det då jag redan har bra flygfoton.

Sist men inte minst kan man ju göra otroligt bra höjdkurvor av lasermaterialet!

Höjdkurvor i 0.5 meters ekvidistans. Grå kurvor är 2.5 meter och den ekvidistansen som ska användas på den färdiga kartan. Rosa kurvor är ekvidistasen på indexkurvorna, alltså det som indikerar var femte höjdkurva genom att vara lite tjockare än de andra.

Förra veckan var jag ute och rekade för första gången på ön. Då gällde det endast planbildsdetaljer varför jag uteslöt höjdkurvor helt i grundkartan jag hade med mig ut. Allt ni ser nedan är alltså det jag har kunnat få ut av stadens grundmaterial!

Gröna linjer är vegetationsgränser enligt objekthöjdsbilden. Blå linjer staket, röda linjer tomtgränser, svarta linjer vägkonturer och huskonturer. Denna karta hade jag alltså som bakgrund när jag var ute och rekade.

Branterna i rött är vad jag lyckas få fram är branter enligt laserdatat. Nedan ser man vad förra kartritaren ansåg var branter i samma område. Ganska bra match, eller hur!

Kartan från 2006.

Utsnitt av första reket

Här har jag ritat ut alla huskroppar som stämmer överens med stadens grundkarta samt de huskroppar som inte var med. Staket har jag ritat in med rött. Men det jag la mest tid på var att placera träd samt bestämma vilken symbol trädet skulle få, den lilla eller stora gröna.

Efter en stund framför datorn blev resultatet detta.

Efter första reket

Än så länge saknas det en hel del men sakta men säkert börjar det växa fram en orienteringskarta! Jag återkommer igen snart med nästa lägesrapport.

PS. Tack Oscar för hjälp med digitalisering!

För länge länge sedan (1724) inrättades Långholmens spinnhus på ön med samma namn. Inrättningen kallades för förbättrings- och straffanstalt och här fick lösdrivande kvinnor ett ”hem” där de fick spinna garn istället för att hora. Nu var det inte riktigt så att alla dessa kvinnor var horor utan även kvinnor som hade sex utanför äktenskap blev också tvungna att spinna garn. Bra lagar om man vill ha gratis arbetskraft!

Långholmen anno 1818 (Helt klart en orienterbar karta)

I början av 1800-talet var man uppe i hela 500 celler och man beslutar sig för att flytta alla spinnande kvinnor till en ombyggd textilfabrik på Norrmalm.

Långholmen anno 1902. Fängelset rejält utbyggt.

Efter att kvinnorna dragit till Norrmalm omvandlades spinnhuset och området kring till att bli ett klassiskt fängelse med mest män (som det så ofta är). Ett bra tag senare, närmare bestämt 1975 läggs fängelset ner och idag har delar av fängelset blivit vandrarhem och konferenslokal. Fängelsekunderna är utbytta till turismkunder.

Delar av fängelset som inte står kvar idag.

Vi går vidare.

1999 arrangeras Stockholm City Cup på ön. Tävlingsformen kallas fortfarande för parkorientering och kartan har inte sprintnorm utan ser ut som en skolkarta i 5000-del. Man återkommer igen 2006 (kanske även någon gång emellan). Inte heller då har kartan fått sprintnorm.

Långholmen anno 2006

Just den etappen 2006 springer undertecknad sin första orienteringstävling på nästan 10 år och har ingen aning om vad som komma skulle. I januari 2007 arrangerar jag min första träning med nystartade Centrum just på Långholmen och tre år senare har jag fått äran att rita om kartan inför 2010 års Stockholm City Cup som åter igen ska besöka ön!

Haha! Snacka om lång introduktion. Hur som helst, framöver kommer jag då och då berätta lite om hur projektet går genom att visa kartsnuttar och annat.

Vi börjar med ett smakprov på vad man kan göra med det laserscannade data som Stockholm stad tillhandahåller!

Terrängskuggning av Långholmen anno tidigt 2000-tal (när laserscanningen genomfördes)

Utsnitt av samma karta

Här ser ni att man hyvlat bort alla byggnader (och träd för den delen) ur höjdmodellen. Kvar blir en bild som visar på ett ungefär hur marken ser ut. Eftersom scanningen förmodligen gjordes under delen av året det var löv på träden är inte detaljrikedomen så bra som man skulle kunna önska utan många delar har stora hål där laserpunkterna aldrig lyckats ta sig ner till marken utan fastnat på löv och grenar. Ni som inte förstår alls vad jag pratar om kan jag rekommendera denna sida. Där förklarar man vad laserscanning är och vad det är bra för i orienteringssammanhang!

I nästa inlägg får ni ta del av processen att framställa en grundkarta utan att passera en stereooperatör!

1. Två meters ekvidistans är inte en ok ekvidistans för 10000-delskartor enligt normen (OK, det är inte fyra meter heller, det ska vara fem, men fyra är bättre än två åtminstone!).

2. Eftersom den nya kartnormen kräver en tjockare kurvlinje än den gamla kartan hade, skulle hela kartan blivit helt brun med två meters ekvidistans.

Så jag, eller vi, (Joel ska vi inte glömma!) bestämde mig/oss för att rita om kurvorna från grunden. Hade jag istället haft tillgång till den gamla nittiotalskartan i fyra meters ekvidistans kanske det aldrig behövts och jag varit klar för hundra år sedan… vem vet. Vad jag dock vet är att vi snart är klara och den kommer bli grym, jävligt grym.

Uppdatering: Fick ett mail med kartan som den såg ut 1967! Visar samma utsnitt:

1992 års modell, kartritare okänd (Originalskalan var 5000-del)

2000 års modell, reviderad av Ia Lillstrand

2009 års modell, reviderad av Oskar Karlin och Joel Berring

Von oben

Sjukt glassig gif-animering

Efter ett par år som kartritare anser jag mig fortfarande vara en riktig nybörjare när det kommer till orienteringskartor. Eftersom jag är helt självlärd (finns det någon utbildning?) har jag fått prova mig fram hela tiden vilket är otroligt roligt, men gör jag rätt? T ex när det gäller fältarbete har jag märkt att det är väldigt viktigt att ha bra pennor till hands annars blir allt hieroglyfer när man senare sätter sig framför datorn och försöker tyda skiten.

Jag tror jag har läst någonstans att man alltid ska rita med blyertspennor och sedan fylla i med rätt färg. Det har jag tyvärr inte anammat än helt, jag kör oftast direkt med olika färgpennor vilket än så länge gått hyfsat bra. OK, vissa ställen blir en tjock gröt men det brukar ordna sig ändå.

Men vilken penna ska man ha?

En god tanke, dock alldeles för grötig

Första gångerna jag var ute och karterade hade jag endast med mig en kass blå kulspetspenna vilket begränsade mig ordentligt. Därför köpte jag en fyra pennor i en-kulspetspenna så att jag skulle förstå vad det jag ritat. Den var sådär. Vanlig kulspets funkar inte så bra, strecken blir för tjocka och kladdiga. Som tur var tappade jag bort den och var tvungen att köpa nya pennor.

Pilot G Tec C4 har (fortfarande) grym retrolook

Då blev det ett par Pilot G Tec C4 0.4 mm som också är någon slags kulspets men mycket finare. Dessa pennor var ju bara för bra! Jag köpte tre färger: svart, brunt och grönt. Den bruna var dock lite för mörk så ibland var det lätt att förväxla en punkthöjd med en sten, men i de flesta fall gick det bra.

Snart kände jag att det var dags att skaffa fler pennor. Akademibokhandeln på Frescati hade inga fler färger av pilot-pennan så jag begav mig till Mattonbutiken för att botanisera. Första intrycket när jag kom in i butiken: holy shit vad mycket pennor.

Bästa pennan, trodde jag då

Efter ett otal tester av pennor på testpapper tills butiken höll på att stänga kom jag fram till att bästa pennan i affären var Pilot Fineliner. Med den kunde man både rita supertunna streck samt lite tjockare om man lutade på pennan. Väl ute i fält upptäckte jag att pennan fort tappade förmågan att vara supertunn och sakta men säkert bara blev tjockare och tjockare. Och som extra minuspoäng är klämman(?) på locket gjort av metall som stör kompassen rätt så rejält vilket jag fick erfara ett par gånger (va? är verkligen norr mot solen?). Det var bara att kassera och gå tillbaka till Matton.

Väldigt bra tills det oundvikliga inträffar

Denna gång hittade jag en ny älskling: Stabilo point 88 fine 0.4. Den fanns i massor av färger och ritade fina och tunna streck. Korken var av plast så kompassen skulle inte klaga. Allt var superbra de första dagarna jag spenderade med Stabilon. Nykär i pennan gick jag där ett töcken när jag rätt som det var råkade tappa pennan (något som man jag gör väldigt ofta) som landar på spetsen vilket ledde till att själva spetsen trycktes in helt och hållet. Nu var Stabilon helt obrukbar och jag fick använda mig av blått när jag menade grönt resten av dagen och det var ju bara så fel! Nu vet jag inte om det tappet var ett one in a million tapp, men jag vågar inte ta risken igen, så mitt förhållande med Stabilo blev tyvärr lika kort som med Fineliner. Good bye!

Desperat och lite heartbroken började jag googla pennor och upptäckte att gamla trotjänaren Pilot G Tec C4 fanns i massor av färger och att en svensk webshop sålde ett helt kit med tio olika pennor för 250 spänn. Det var bara att slå till! Ett par dagar senare låg det tio härliga pennor på hallmattan. Lycka!

Nu är jag alltså (bortsett från de taffliga kulspetsarna i början) tillbaka på ruta ett igen och jag gillar det. Pilot G-Tec-C4 BL-GC4 0,4mm, ni är bäst!

Vad tycker ni?

Nu ska jag berätta om ett av Kontrakurs kartprojekt, Ornökartan. Men först lite bakgrundsinformation.

Kurvor från Haninge kommun

Ornö är utan tvivel en av Stockholms skärgårds bästa öar när det kommer till drömterräng för orienterare. Ön har stora vida och vilda skogar som på många sätt påminner om norrlandsterräng (om man bortser från kuperingen). Ön har flera insjöar och myrar samt självklart några regementsenliga kalhyggen och grönområden (inom vissa kretsar kallade biltvättar). Senast det orienterades på ön var på 60-talet då budkavle-SM avgjordes. På den tiden var det inga tiotusendelar man hade i handen utan kartor med skalor som ungefär motsvarar dagens terrängkartan vilket i andra ord betyder att det idag inte finns någon orienteringskarta över ön. Än.

Då mina föräldrar har landställe på ön har jag under många år drömt om att kartera den. Det här var alltså innan jag ens kunde tro att jag nu idag skulle livnära mig på att rita olika sorters kartor. Faktum är att den första orienteringskartan jag försökte mig på att rita var just över delar av Ornö. Då satt jag helt utan grundmaterial och försökte rita i programmet Illustrator med tillägget MapStudio. Det gick inte så bra. Jag gav upp. Det här var hösten 2006, samma höst som jag bestämde mig för att starta orienteringsklubben Centrum, som ni flesta känner till vid det här laget.

Något år senare skaffade jag OCAD (Tack Lotta!) och började på nytt att försöka rita en orienteringskarta. Denna gång var det en revidering av Lill-Janskogen, vilket jag trodde skulle bli enkelt, men ack så fel jag hade (mer om de någon annan gång). När jag började få lite skinn på kartritarnäsan bestämde jag mig för att göra ett nytt försök med Ornö. Jag kontaktade Haninge kommun och berättade för dem om mina storskaliga (haha) planer. De nappade direkt och avslöjade att de precis avslutat ett laserscanningsprojekt för hela Haninge kommun! Några veckor senare satt jag med en 400 mb stor DXF-fil med höjdkurvor på en meters ekvidistans och lyckan var obeskrivlig. Filen var så klart för stor för att OCAD skulle klara av den så min kära kartering och banläggningsvapendragare Joel fick köra en vända i AutoCAD innan jag kunde börja jobba.

Delen av ön som jag hittills karterat

Efter några dagar i skogen och framför datorn började sakta men säkert en orienterbar orienteringskarta växa fram. Dock inte i den hastighet jag hade hoppats på – kartering tar tid! Jag insåg snabbt att för att få ihop hela ön krävs det minst ett år, heltid, för att få ihop hela kartan. Den tiden och pengarna hade jag och har fortfarande inte.

I ett försök att kunna få råd att göra hela kartan själv tänkte jag söka pengar för projektet genom Stockholms orienteringsförbund, men det sket sig (åtminstone än så länge) då man endast kan söka pengar till skogar där det med säkerhet kommer gå att anordna tävlingar i och eftersom en av markägarna inte var toppenförtjust i idén att ha mängder av orienterare på dennes marker var det bara att lägga ner tankarna om bidrag.

Hur gör man då för att få ön karterad? Jo, en variant är att man släpper kartan fri!

Vadå fri?

Jo, genom att släppa den fri och tillgänglig till alla finns möjligheten att vem som helst kan hjälpa till och rita kartan, men också använda den helt fritt.

Vid dagens datum har två personer hört av sig om att få hjälpa till att kartera (varav en redan har börjat), och det innan jag gått ut offentligt med projektet!

Innan jag släpper projektet helt och hållet fritt måste jag hitta ett bra versionshanteringssystem online så att folk inte ritar parallellt på samma karta på olika platser så att det uppstår många olika varianter av samma karta. Det skulle bli kaos!

Min idé är att det ska finnas två kartor på en server, varav den första är till för utskrift och är låst för ändring, samt den andra som är en spegling av utskriftsversionen fast ändringsbar, dock endast av en person i taget. På så sätt blir det inget strul. Hur detta ska lösas har jag ingen aning om. Är det någon som har en idé? Alla versionshanteringssystem jag sett online hittills verkar endast fungera för programmeringskod.

Och ni som är intresserade att vara med på detta projekt, hör av er! ( oskar snabel-a kontrakurs.se )

Det ser ut som att kurvan som går nordväst från branten egentligen är del av en lång smal sänka tillsammans med nordvästra delen av hjälpkurvehöjden som ansluter lilla branten. Hur som helst så har jag lärt mig att man mellan två höjdkurvor inte ska lägga fler än en hjälpkurva som lutar åt samma håll vid ungefär samma plats (även exempel B).

Däremot är det ju helt ok att göra som i exempel C där kurvorna lutar mot varandra. Samma sak gäller exempel E nedan. Alltså helt reko kartering.

Ett till skräckexempel är D ovan. Två hjälpkurvor tätt intill varandra som båda lutar uppåt mot höjden.

Nu har jag endast ritat orienteringskartor i ett par år men var ganska så säker på att man bara fick ha en hjälpkurva mellan varje vanlig höjdkurva. Eftersom dubbla hjälpkurvor använts så konsekvent på O-ringenkartan var jag tvungen att kolla i normen:

103 Form line
An intermediate contour line. Form lines are used where more information can be given about the shape of the ground. They are used only where representation is not possible with ordinary contours. Only one form line may be used between neighbouring contours.

Jag hade rätt. Frågan är om karterarna inte känner till normen eller om de bara struntat i den? Eftersom de använt tjockare stödkurva vid var femte höjdkurva tyder ju det på att de har koll på den senaste normen. Och vad sa kartkontrollanten?

I nio fall av tio är det helt fantastiskt att rita orienteringskartor. Man får vara ute i skog och mark där fåglarna kvittrar, korna romar och så vidare. Idyllfaktorn är enormt hög. Det ger också en otrolig tillfredsställelse när man får till områden som i vissa fall aldrig tidigare varit så detaljerat karterade. Men ibland är det inte alls lika trevligt. Som idag till exempel.

Över varsin tallrik thainudlar på Café Bojan bestämde Jag och Joel oss för att ta oss an revideringen av området väster om Roslagsbanan på Norra Djurgårdenkartan som vi gör åt Skarpnäck. Då Joel hade med sig Ivar i barnvagn kunde han endast hålla till på områden där det gick att ta sig fram med vagnen. Jag blev då förpassad till de olika skogspartierna i området. Trots att området ligger nära mitt kontor har jag dragit mig från att gå dit och kartera. Vad det berodde på hade jag helt glömt bort när jag glatt traskade in i skogen.

Kondompapper #234

Tyvärr insåg jag snabbt varför jag inte gått dit tidigare. Överallt jag tittade låg dasspapper och gamla kondomförpackningar. Min första tanke var fan kan de inte ens plocka upp efter sig de jävlarna. Här och där i skogen stod (herr)cyklar fastlåsta runt träd och jag började känna mig illa till mods. Men, skogen måste karteras någon gång och jag slipper gärna gå hit igen senare, så jag fortsatte mitt karterande, iförd kompass, pennor, och kartställ samtidigt som dagens sommarpratare (lyssnarvalet) ältade i mina lurar om hur viktig bluesen varit för honom. Jag menar, det var ju faktiskt bara lite gamla kondompapper vilket inte är så himla farligt.

Well, tills jag klev ut på en fin berg-i-dagen-kulle och skulle markera dess omfång. Då uppenbarade sig två nakna män varav den ena sög av den andre. Jag fick panik och skyndade mig raskt därifrån och insåg samtidigt varför de jävlarna lämnat kondompapprena överallt. Papprena ligger där för att markera ett revir, en varning om att här är det inte den fina naturen man är ute efter, utan något helt annat.

Är det någon som vet när berget är cruisingfritt så jag kan kartera skiten? Blir jag tvungen att gå dit när det regnar, eller det kanske inte spelar någon roll, är man kåt så är man, oavsett väder?