Kategori: Blogg

Den ultimata nattorienteringsmusiken är funnen

Det är någonting med nattorientering och musik. På dagen har man ju fågelkvitter som ackompanjerar ens galanta löpsteg genom skogen, men på natten, då är det tyst, sånär på en gren som knäcks under fötterna på en H40 i närheten kanske.

För ett par år sedan var jag ute och rejvade, som vi kallar det i Centrum när man springer i grupp i skogen efter mörkrets inbrott, med kameran och filmade lite. Efteråt när jag skulle lägga på musik fastnade jag för Electrelanes låt To the East. Jag tyckte det passade riktigt bra:

Något år senare provade Holmstryparn, även kallad Huddinge-farsan, med lite andra toner (struttig jazz):

Lite senare bytte han genre och testade Steve Miller.

Jag skulle vilja sticka ut hakan här och nu och säga att alla dessa försök har varit totalt misslyckade! Varför? Jo, enkelt, alla filmerna har fått musiken pålagd i efterhand! Man har alltså helt glömt bort hur känslan egentligen var där ute i mörka skogen.

Men,

I lördags kväll under Kurtz och Briggs stenhårda läger i de djupa skogarna utanför Lapplands Väsby gjorde man en revolutionerande upptäckt.

Allt började under nattrouletten. Namnet härstammar från Torp of Pain I och övningen Spela rysk roulette med din värsta fiende. Träningen går ut på att man springer korta slingor mot en ur motståndarlaget. Den ena personen springer banan framlänges och den andra baklänges. Först tillbaka till start/mål får poäng.

När alla löpare skickats iväg på deras första slinga tog Kurtz och Briggs fram marschaller som tändes på. Därefter sattes en bergsprängare på med gammal hederlig marschmusik, så högt att alla fåglar och djur i skogen vaknade och flydde fältet (tänk Apocalyps now). Men det var något som inte stämde. Musiken passade inte riktigt in. Så istället byttes de ut det militäriska smattret ut mot soundtracket till Twin Peaks.

Man var något på spåren! Men det var inte helt perfekt. Stämningen i musiken var bra men låten var lite för lugn. Och mesig.

Då, helt plötsligt fick Briggs en vision. Han vände blicken uppåt mot den stjärnklara skyn och fick syn på ett gäng häxor sväva runt runt en bit ovanför hans huvud. De kraxade som vildvittror, och då, precis då förstod Briggs vilken musik som var den ultimata nattorienteringsmusiken! Han skakade bort häxorna från näthinnan och började gräva djupt ner i skivbacken som han släpat upp på berget och tog fram ett gäng skivor som alla tillhör den minst sagt förvirrande musikgenren häxhouse.

Han la en skiva på tallriken och bara några sekunder in i låten stannade hela skogen upp – allt frös till is. Allt utom ugglorna, som blev helt tokiga och började hoa som aldrig förr! Briggs kom att tänka på något som dök upp i en av alla hans hemliga uppdrag för ett antal år sedan: ”the owls are not what they seem”. Skivan han hade plockat fram var låten Seaww med det (självklara) uggledoftande namnet oOoOO.

Den ultimata nattorienteringsmusiken var funnen!

Efter oOoOO var det bara att fortsätta. Dängor som t. ex. Dirt med gruppen Salem samt låten Gate av gruppen E & E brändes av.

På vägen tillbaka till torpet efter övningen sprang Briggs med bergsprängaren i handen och folket omkring honom var helt lyriska.

– Från och med nu måste vi alltid ha den här musiken på när vi nattorienterar! skrek en av natträv när hon försökte överrösta de mäktiga beats som vrålade ut ur bergsprängaren.

Jag kunde inte annat än att hålla med. Där i mörkret.

Min första tanke var: Nu håller vi tummarna för att man ställer ut högtalare med häxhouse i tiomilaskogarna, för då vet jag åtminstone en klubb som kommer göra stordåd.

Inlagd: 2011-03-29
Skrivet av: Oskar
Etiketter: , , ,
Kommentarer via RSS
8 kommentarer
  • Men… Dunkelheit, då?

    Av: Dr. Jacoby
    Inlagd: 2011-03-29 kl. 14:43
  • Turbonegro-Are you ready (for some darkness)
    The Sonics – Dont be afraid of the dark
    Black Keys – When the lights go out
    The Posies – Lights out
    Iron Maiden – Fear of the dark
    The Sonics – Night time is the right time
    The White Stripes – In the cold cold night

    och som bonuslåt

    Motörhead – Killed by death

    Sen slocknade lampan!

    Av: Pälle
    Inlagd: 2011-03-29 kl. 16:04
  • Pälle, inga dåliga dängor det.

    Men, det är lät att stirra sig blind på låttitlarna, och även innehållet i texterna, och tro att det räcker. Men nej, stämningen i musiken måste matcha känslan som infinner sig i skogen.

    Dr. Jacoby, inte dunkelheit, men ”Det som en gang var” kvalar givetvis in.

    Av: Oskar
    Inlagd: 2011-03-29 kl. 16:14
  • på fråga A: nattsoundtrack -jag skulle nog vilja ha

    Silverbullit
    ”I promise you”
    ”wintercoat”
    ”run” …. ja va fan hela arclight-skivan är ju som en nattorientering – stenhård o mörk.. sweet…

    Av: maria
    Inlagd: 2011-03-29 kl. 21:52
  • Jag skulle nog gilla lite Blue for Two på en riktigt hård nattorientering. Freddie Wadlings röst som skär genom märg och ben.

    Och efter loppet, som Finnarna säger. Där bastu, tjära och brännvin inte finns. Där är döden.

    Av: AspLövet
    Inlagd: 2011-03-30 kl. 22:03
  • Maria, det kan funka. Men är det tillräkligt läskig och svävande musik? Inte riktigt va? Man vill ju ha något som gör att man måste vända sig om efter var tionde meter för att se att det inte står någon lie-man där.

    Asplövets approach är intressant. Men nja..

    Av: Oskar
    Inlagd: 2011-03-31 kl. 16:51
  • Jag skulle här vilja slå ett slag för valda delar av Suicides själbetitlade album, exvis Ghost Rider och Frankie Teardrop. När lampan börjar flämta, krafterna är på upphällningen och det återstår x km djävlsbräsk och mörker kvar till mål, så känns Frankies utväg nära.

    Av: TBy
    Inlagd: 2011-08-17 kl. 10:08
  • Siouxsie and the Banshees – Night Shift

    Låter som ett gråkallt grönområde i fullmåne (eller nåt).

    Suicide är ju i princip alltid rätt, men vete fan om det känns så nattorientering. Skulle vara ”96 tears” då kanske.

    Av: bb
    Inlagd: 2011-08-21 kl. 6:45
Lämna en kommentar