Kategori: Blogg

Sommarföljetongen: TWAR-mannen/Hypokondrikern del 19

Hah! Nu trodde ni allt att sagan om TWAR-mannen var slut?

Men nej, för dryga månaden sedan uppstod sagan på nytt! Jag hade mått bra hela vintern, hösten och sommarn (för att gå årstiderna kronologiskt baklänges) och trodde inget kunde bita på mig längre. Att vara diffust sjuk tillhörde ju det förgångna!

Men, en vacker söndagsmorgon åkte jag ner till Vättern för att göra min livs långfärdsskridskotur. Vi skulle åka från Jönköping hela vägen upp till norra änden av sjön. När skymningen väl kom ett antal timmar senare stod trip-mätaren på 142 km vilket var fem mil längre än jag någonsin åkt tidigare på en dag på skridskor. Vilket rus! Vilken underbar tur! Här har ni för övrigt filmen jag gjorde efteråt.

Tyvärr varade lyckan inte så värst länge. Redan dagen efter kände jag mig riktigt sliten. Först tänkte jag att man blir väl det efter en sådan mastodont-tur. Men när jag fortfarande kände mig seg i kropp och hals efter några dagar förstod jag att jag åkt på något.

Dags för vila. Jag vilade två veckor. Därefter försökte jag träna igen, vilket gick förhållandevis bra! Nu var jag på banan igen, trodde jag. Två veckor utan träning var ju inte hela världen. Själva träningen gick ok men luftrören började strula allt mer. Jag började hosta och bestämde mig för att ta träningspaus igen.

Den varade en vecka, tills jag ”tvingades” ut och hänga kontroller till lägret jag var med och arrangerade. Ingen höjdare för kroppen kanske men redan dagen efter lägret kände jag mig bättre och på onsdagen var halsen så pass bra att jag vågade på mig en skridskotur igen. Denna gång endast en tredjedel av vad jag avverkat på Vättern. Solen sken och allt var toppen!

Trodde jag (igen). Nytt bakslag. Halsen började gnälla igen. Såg någon liten vit fläck längst in vid svalget när jag tittade mig i spegeln. Men trött på all skit valde jag att ändå träna på torsdagen. Hårt intervallpass var kanske inte bästa medicinen. Vilade och vilade fram till söndagen då jag bara inte kunde avstå säsongspremiären ute på Lidingö som gick långt över förväntan! Löpningen gick helt OK, men det var framför allt tekniken som satt som en smäck (trots total avsaknad från orientering i vinter).

Hur som helst, efter målgång kände jag direkt att det varit en dålig idé (för luftrören) att springa tävlingen vilket jag nu dagen efter fått sota för. Halsen är åter tjock och vidrig.

Fem veckor har nu passerat sedan jag fick känningar i luftrören första gången. Fem viktiga veckor som endast innehållit sporadiskt med träning. Nu blir det total träningsförbud fram tills jag blir helt frisk. Då blir det träningsförbud en vecka till. Därefter kanske jag kan börja springa lite.

Kanske inte så spännande läsning, men jag var bara tvungen att skriva av min frustration lite.

Inlagd: 2011-04-05
Skrivet av: Oskar
Etiketter: ,
Kommentarer via RSS
En kommentar
  • Kolla att du inte har en tand som är dålig, ilar. Jag har dragit omkring i ca 15 år med en sådan tills jag nu fick en rotfyllning som gjorde att kroppen kände sig frisk, på en vecka. Har inte haft sådär jätteont, mera obehag.

    Mvh Johan

    Av: Johan
    Inlagd: 2011-10-12 kl. 10:14
Lämna en kommentar